Båtarna skjuts ut i vattnet. I båtarna ligger kräftburarna, agnade med sur fisk. Men det är inte det enda man kan använda som bete.
– Vi använder rå kycklingfilé. Vi har hört att det ska vara det bästa, säger Susanne Eriksson.
Hon pysslar med middagen tillsammans med Carina Jonsson. Det är en mångårig tradition att fiska kräftor.
– I år är vi två familjer och totalt sju personer här i kväll. Vi fiskar, grillar, äter och har det mysigt. Så blir det kräftfest i morgon, säger Carina Jonsson.
– Man får komma ut och uppleva naturen och umgås tillsammans, säger Susanne Eriksson.
Det är flera sällskap som samlats på stranden, men solidariskt görs det plats åt alla. Det finns regler som omgärdar fisket, varje fiskekort ger rätt till fem burar och kräftorna får bara fiskas under tre dagar mellan fem på eftermiddagen och elva på kvällen.
– Det finns kontrollanter, men det hela bygger på förtroende och ärlighet. Man slänger tillbaka de små för att de ska få växa till nästa år. Vi är alla här för att uppleva, säger Susanne Eriksson.
När burarna lagts ut får fiskarna ta paus i en timme eller två. Sedan bär det ut igen, Burarna tas upp, töms, små kräftor slängs tillbaka och burarna sänks ner igen, allt i en fantastiskt vacker kvällssol.
– Det har varit bättre och det har varit sämre, konstaterar Urban Eriksson när första omgången vittjats.
– Det blir en fest i morgon, säger Carina Jonsson.
Men kräftorna kräver lite sällskap på tallriken.
– Man måste ha västerbottenspaj. Och vi brukar göra olika röror, aioli med chili hade vi förra året. Och ett gott bröd, brödet är jätteviktigt, säger Susanne Eriksson.