Hon har 22 års erfarenhet av integrationsarbete. Den första vågen av asylsökande kom 2000, när ett 100-tal bosniska flyktingar en kall decemberdag flyttade in i det lilla samhället med 2 000 invånare.
– I dag är Råneå ett mångkulturellt samhälle. Här bor flera generationer av bosnier som efter att de återvänt till sitt forna hemland valde att flytta tillbaka. Här bor människor från Pakistan eller Iran som hittat en fristad. Nu har vi fått nya medmänniskor att lära känna, säger 67-åriga Birgitta Johansson Norberg från Röda korset.
Sedan i mars 2022 har Luleå kommun sammankallat representanter för civilsamhället och olika organisationer för förberedelser inför mottagandet av en flyktingvåg från krigets Ukraina.
I juni hölls sista månatliga mötet som avslutades med önskningar om en fin sommar.
– Därför var jag helt oförberedd när en bibliotekarie ringde för två veckor sedan för att berätta att de första flyktingarna är här, minns Birgitta Johansson Norberg.
Tre dagar senare samlades delar av föreningslivet till ett första informationsmöte. På plats var Röda korset, IFK Råneå, Råneå brottarklubb, Rädda barnen och SPF.
– Vi har lärt oss en hel del sedan 2000. De lärdomarna har vi nytta av i dag. En viktig sak är att skapa naturliga mötesplatser, där de nyanlända kommer i kontakt med föreningslivet och kan upptäcka allt vad Råneå kan erbjuda.
På onsdag arrangeras höstens första kaffemöte, där nyanlända och rånebor är inbjudna till församlingsgården.
Trots att det bara gått ett par veckor har civilsamhället hunnit träffa de flesta nyanlända.
– De kom till Sverige i mars och har fram till nyligen bott på Migrationsverkets förläggningar. Nu bor de familjevis i ett rum. Det kan vara fyra personer i samma rum. Det är klart att de inte mår bra, berättar 67-åriga Gunnevi Olaisson.
Vad behöver de?
– De säger samma sak: det viktigaste är jobb och skola. Jag mötte en familj som består av två läkare. De vill återgå till sina gamla jobb, även om kvinnan är gravid. Vi gick till Arbetsförmedlingen, där erbjöds mannen arbete att bära ut direktreklam. "Men du måste ha bil", sade arbetsförmedlaren. Det har man förstås inte om man är flykting.
Gunnevi Olaisson skakar bekymrat på huvudet.
– Språket är förstås ett hinder. Det blir vårt nästa steg. Nu vet alla i Råneå att de är här. Nu jobbar vi för att vår språkträning ska komma igång.