– Kommunen är inte bara samhället, utan landsbygden är väldigt viktig, säger Eva Alriksson (M), ordförande för Barn-, utbildning- och kulturnämnden, som invigde festivalen.
Huvudarrangören Anna Larsson, deltidsbo i byn, blev glad när hon fick frågan om det gick att ordna så att invigningen kunde hållas i just Purnu. Till förra årets arrangemang kom omkring 150 personer, en succé med tanke på att antalet bofasta i byn numera uppgår till drygt 40 personer, berättar hon.
– Jag har räknat och det kom ungefär lika många i år, det känns jättekul. Och folk som flyttat från byarna får en anledning att komma hit. Det finns många som flyttat som fortfarande känner en stark samhörighet med byn.
Purnu är ett gammal lappskatteland och den lulesamiska hantverkstraditionen, som fick en central plats under dagen, lever än. Och inte bara i Purnu.
– Folk slutar inte slöjda bara för att man lämnar byn. Hantverkstraditionen finns runtom i landet, till och med i London, säger Anna Larsson.
En av byns hantverkare heter Börje Persson. Han arbetar i flera material och gör allifrån knivar och kåsor till pannunderlägg och ljuslyckor. Han visar upp en helt egen uppfinning - ett överlevnadsbälte.
– Jag såg ett program på tv om en klättrare som saknade lina, och det var så jag fick idén till bältet, säger han.
Bältet har en hake i ena änden, är knutet i öglor och går att dra ut om man behöver det. Linan blir 14 meter lång.
Vid Affelundsgården visar Siri Öryd upp sina akvareller. Hon har målat flera olika byggnader i byn, bland annat den gamla skolan som nu är i riktigt risigt skick. I samma rum visas Ruth Elina Janssons textilapplikationer upp. Det är tydligt att hennes brorsdotter Margareta Öryd och hennes man Allan Forsling är stolta över hennes hantverk. De deltidsbor också i Purnu och tipsar om att prata med Sven-Ove Andersson, även han från byn men sedan länge bosatt i Nacka.
Han berättar om den fotobok han gjort - "Hus med folk i vardagen".
– Jag ville göra något om byn och började med att fotografera byggnader, alla bostadshus, fritidshus ödegårdar och ruckel. Sedan kompletterade jag bilderna på husen med människor och fick ett fantastiskt gensvar. Folk ville vara med och har uttryckt tacksamhet över projektet, säger han.