Ort: Den lilla byn Puoltsa med tjugotalet invånare efter Nikkaluoktavägen i Kiruna kommun. Kebnekaisemassivet kan anas, isen har lagts sig på sjön och fjällbjörkarna är frostnupna. Mats Berg, turistföretagaren och ordföranden i Girjas sameby, välkomnar oss i det nybyggda huset som ligger efter en liten skogsväg. Han har plockat fram en stor renbog från frysen – en del av frambenet från renen är kvar.
Tjurdjuret slaktade han själv i byn Nikkaluokta i september. Han är renägare, men en kusin sköter om Mats Bergs renar i huvudsak. Att sköta om de tjugo hästarna som krävs för turisters turridning, två hundar, två getter och en katt räcker gott för Mats Bergs dygn. Lägg till att han är politiker i sametinget för Samelandspartiet.
Han tar fram en vass kniv från kökslådan "det viktigaste när man gör renskav" och börjar skava tunna, tunna flisor från det lätt tinade köttet.
- Jag vet exakt hur mycket antibiotika det här djuret har ätit. Absolut inget, säger han medan flisor av kött landar på skärbrädan.
- Och noll foder.
Maghinna som fett
Han tar fram ett knyte med renmaghinna från kylskåpet, också från höstens slakt. Hinnan använder han som enda stekflott till renskaven - och Mats Berg är generös när han hackar hinnan i små bitar.
- Jag gillar när det är fet mat. Hinnan har också mycket smak i sig, det är som en krydda i sig, säger han.
- Hinnan smälter ner i skaven och jag kan tycka att man kan känna smaken av svampen som renen ätit.
Minnen av mat
Mats Berg uppskattar mat, många av hans minnen är förknippade med just smaker. Som den första gången han åt fläskkött i form av en filé. Det var i Iggesunds bruk år 1967. Han bodde då i Hudiksvall och blev bjuden på fin middag. För hans del var dock smaken av gris – långt ifrån den kraftiga viltsmaken han var van vid och vuxit upp med – något som inte riktigt gick hem hos smaklökarna.
Ett annat matminne är från resan till Göteborg. Mats Berg och hans kompis var i staden för cirka femton år sedan för att delta på någon tillställning. De bar koltar och på kvällen var det dags att uppsöka en restaurang. Mats Berg ville äta fisk eftersom de var vid kusten och bad taxichauffören föra dem till en fiskerestaurang med en meny som passade inte allt för välstadda plånböcker. Väl på restaurangen såg duon fina hela fiskar ligga upplagda på bäddar av is, väl synliga för gästerna. När de slängde ögat på menys insåg Mats Berg att han och taxichauffören hade helt olika synpunkter på vad begreppet skral budget var. Han tackade kyparen för servicen, men talade om att de var tvungna att uppsöka en annan restaurang: kanske kyparen kände till ett matställe med billigare priser? Kyparen måste ha tyckt att sällskapet var ovanligt charmerade, kanske uppskattade hon deras koltar och hade en glad kock i köket , för Mats Berg och hans kompis blev tilldelade ett bord och bjöds på en torskrätt.
- Det var jättegott, jag har då aldrig ätit så god torsk förr, och till det priset, säger Mats Berg och skrattar åt minnet.
Samisk fast food
Stekpannan i köket är varm, Mats Berg föser ner köttet och steker det.
- Det är här riktig fast food, konstaterar han.
Han saltar och pudrar över lite, lite spiskummin.
- Jag tycker det ger en fin smak, det ska inte smaka spiskummin, bara anas lite, lite.
Han serverar renskaven med kokt mandelpotatis.
Och nej, Mats Berg vågar inte gå i god för att han serverar den bästa renskaven i Norrbotten, men, säger, det är nog bästa renskaven i Puoltsa.