Michael Henningsson, boende i Göteborg, är mannen som verkligen har många strängar på sin högst personliga lyra. Förutom att han jobbarinom den stentuffa byggbranschen älskar han flugfisket, framför allt i det tysta Lappland.
Därtill konstruerar han fällknivar i absolut världsklass och tar bilder så man tappar andan. Jobbet, kniven och den fotograferade bilden visar på ett sällsynt handlag, den att samtidigt behärska den konsten att vara både teoretiker och praktiker. Man kan med rätta påstå att Michael är mannen som har krossat alla cementerade väggar mellan vitt skilda nischer. Det är inte utan att jag blir avundsjuk. Något skämtsamt brukar säga att jag bara har en fungerande hjärnhalva, den drömmande. Michael har full koll på hela registret.
Så sydsvensk du är har du full koll på fisket i Lappland. Hur kommer det sig?
- Jag har alltid haft ett brinnande intresse för friluftsliv. Jag började redan som 12-åring med flugfiske i de mörka skogssjöarna i Småland. Där växte mitt intresse för flugfisket. Genom att ha tillgång till artiklar och böcker om flugfiske lärde jag mig konsten att flugfiska. Att läsa om Gunnar Westins fiskafängen har haft en stor betydelse i mitt liv. Jag tror inte han förstår vilken betydelse han och hans texter har för gammal som ung inom sportfisket i Sverige. Det är Gunnars målande ord som fick mig att längta till fjällen i norr.
Du fiskar helst med din fru? Berätta! - Ja, det är nog inte många fiskare som delar sin hobby och livsstil med sin fru. Jag hoppas att det växer och blir fler. Efter att ha fiskat i nästan 20 år trodde jag att jag hade upplevt allt på fjället. Så var det inte, när jag träffade min fru Malin envisades hon med att lära sig flugfiska, och tur var det. Mina resor till norr idag är betydligt roligare och mer äventyrsfulla än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig.
Hur ser fiskeintresset ut i Göteborg?
- Jag vet faktiskt inte. Vi i vår familj håller oss väldigt mycket för oss själva. Tack vare detta vet jag inte så mycket om fiskeintresset här i stan förutom att de övre delarna av Säveån är helt fantastiska med stationär öring upp mot två kilo.
Jag har sett dina fällknivar och dina fotografier. Du måste ha en synnerv som vi andra saknar?- Konst, och att skapa med händerna, har alltid kommit lätt till mig. Det har aldrig varit svårt att skissa en bild som jag har i huvudet. Jag antar att man får lite av varje redan vid födseln. Hade dock önskat lite mer i den tekniska delen av min sorgliga reptilhjärna.
- Jag älskar fällknivar och har samlat länge på dom. För snart tre år sedan beslöt jag mig för att göra en fällkniv. Det finns en klubb här i Götet som kallar sig för Knivfällan, där gör man knivar. Två väldigt duktiga knivmakare vid namn Bengt Wettesten och Lars-Olof Danielsson tog mig med på några kvällskurser. Efter en tid hade jag lärt mig grunderna hur man tillverkar en fällkniv. Det var en ny upplevelse för mig att jobba i metall, fantastiskt roligt.
Vindarna har blåst åt mitt håll och jag är idag både svensk och nordisk mästare (2011) på att göra fällknivar. Det senaste året har jag också börjat med gravyr och det är otroligt kul.
Nu har jag något att pyssla med under vinterhalvåret, när älvar och sjöar har frusit till is.
Vilka kriterier söker du i ditt vildmarksfiske?- Avlägsna fjällplatser med min familj. Det är allt jag behöver för en fantastisk och spännande fiskeresa. Ni anar inte hur mycket som kan hända när hela familjen är med.
Ett bra tips är att goggla fjället innan man bestämmer sig. Mitt motto, mycket vide, högt belägna platser och långt från en vandringsled, då har man samma fiske som det var för 10 000 år sedan.
De flesta av oss har en fisk vi aldrig glömmer. Jag anar att du har något att förtälja.
- Japp! Det tog mig tjugotvå år att fånga min drömfisk. När jag ska beskriva för en göteborgare om hur stor min fjällöring var så måste jag jämföra det med en torsk eftersom man kan havsfiskar här vid kusten. Jag brukar säga att fånga en 5,5 kilo fjällöring på ca 1000 meters höjd över havet är lika stort som att få en torsk på 50 kilo, då förstår dom ungefär vad jag menar. Det har gått tre år nu sedan jag fångade denna monsterfisk och jag fattar det fortfarande inte.