Tisdag 25 september förlorade Stefan Löfven (S) statsministeromröstningen i riksdagen.
Ledamöterna från M, L, KD, C och Sverigedemokraterna gjorde tummen ned för Löfvens rödgröna regering.
Vän av politisk ordning förväntade sig att denna majoritet – eller i alla större delen av den – skulle ha en plan för hur landet skulle styras istället.
Men icke. Efter en tid av sonderingar, diskussioner och funderingar prövades Ulf Kristersson (M) i en statsministeromröstning 14 november.
Han backades upp av det egna partiet, KD och SD. Men de gamla allianskollegorna C och L gjorde tummen ned – helt i enlighet med sina vallöften om att de inte kommer att ingå i samma regeringsunderlag som Jimmie Åkessons parti.
Eftersom även de rödgröna motsatte sig Kristersson fanns därmed en klar majoritet mot M-ledaren. Totalt 195 av riksdagens 349 ledamöter röstade nej till Kristersson.
Därefter har det varit nya rundor hos talmannen.
Under en period hade Annie Lööf (C) uppdraget att undersöka förutsättningarna för en ny regering. Men det bidde inte ens en tumvante av hennes försök.
15 november fick istället Stefan Löfven talmannens uppdrag att sondera.
Han tog sikte på den politiska mitten och lyckades få till stånd regelrätta förhandlingar mellan S, L, MP och C.
Ett tag kändes det hoppfullt. Natten mellan lördag och söndag förelåg ett färdigt dokument.
I början av veckan kom emellertid beskedet att Centerpartiet inte vill släppa fram Löfven som statsminister, vilket gjorde att även Liberalerna snabbt slog till reträtt.
Därmed kommer Sverige att få uppleva en statsministeromröstning på fredag, där en majoritet bestående av M, L, KD, C och Sverigedemokraterna (på samma sätt som 25 september) kommer att rösta nej till Löfven.
Positionerna är alltså lika låsta nu som efter riksdagsvalet för tre månader sedan. I praktiken har ingen ändrat position.
Därför ska det bli intressant att se om talmannen Andreas Norlén har någon lysande idé för att bryta dödläget.
Ett alternativ är att testa Ulf Kristersson på nytt. Men det kräver i så fall att Annie Lööf och Jan Björklund överger allt som de lovade under valrörelsen och bildar regeringsunderlag med högernationalisterna i SD, vilket skulle bädda för en mycket svårhanterlig svekdebatt för de liberala partierna.
Därför är det troliga att Kristersson skulle förlora även en ny statsministeromröstning.
Ett annat alternativ kan därför vara att talmannen ger Jan Björklund (L) i uppdrag att försöka bilda en liberal minoritetsregering som kan budgetsamarbeta med både S och M.
Klart är i varje fall att läget är allvarligt.
Efter fredagens statsministeromröstning har Norlén bara två chanser kvar.
Faller hans statsministerkandidater i ytterligare två omröstningar blir det automatiskt extraval.
Det vore i så fall ett praktfiasko för samtliga sex partier som ingått i höstens regeringsdiskussioner.
Det finns så klart skillnader mellan partierna. Men de är faktiskt inte större än att de går att hantera i diskussioner och seriösa förhandlingar.