"Man blir upprörd"

I slutet av juni i år berättade NSD om Karin Pirak och hennes sambo som protesterade mot att få Porjus skola alldeles inpå sin villatomt på Postgatan i Porjus.
Samhällsbyggarnämndens ordförande, Per-Gunnar Harnesk (SV) sa de att ärendet skulle avgöras i nämnden nu under hösten. Han sa också att en planändring för det tilltänkta skolområdet förmodligen måste göras, eftersom området i gällande detaljplan är bestämt som bostadsområde.
Alternativ lösning
Detta gav Pirak med sambo hopp. Och detta hopp övergick i lättnad när kommunens tillförordnade fastighetsansvarige, Jennifer Forsell, senare ringde på kommunens vägnar och erbjöd en alternativ lösning med ett bullerplank på parets tomt. Detta under förutsättning att paret tog tillbaka sin protest.
- Vi accepterade lösningen och hoppades att problemet var över, säger Karin Pirak.
Parterna ingick ett avtal som undertecknades av båda sidor. I detta tar paret tillbaka sin protest men endast under villkor att det ingådda avtalet om ett bullerplank på deras tomt följs. Avtalet innehöll också tydliga beskrivningar för plankets utformning, placering, storlek och till och med färg.
Kostnadsförslag togs fram av dåvarande fastighetsansvarige och när i tiden planket skulle sättas upp skulle hennes efterträdare, Erik Fagerström, meddela. Men när han så småningom ringde var det för att meddela att samhällsbyggarnämnden inte gärna ser att bullerplank sätts upp på villatomter, utan hellre ville ha ett plank på skolgårdstomten.
Bindande avtal
- Vad är meningen? Ska skolbarnen skyddas från störande ljud från oss, i stället för tvärtom. Precis som om vi, två 63-åringar, skulle leka och stoja högt och skrika på vår lilla tomt, så att skolbarnen blir störda av oss. Nej, vi sa bestämt ifrån, säger Karin Pirak och fortsätter:
- Det var ett bindande avtal och att vi återtagit vår protest gäller inte nu. Plötsligt står vi på ruta ett igen. Vi tyckte bullerplank var en bra lösning, man blir både ledsen och upprörd när kommunen beter sig så här. Försökte den kanske till och med lura oss att ta tillbaka vår protest?