Solen gassar när helikoptern slås igång utanför Fiskflygs hangar i Porjus. Den motordrivna fågeln lyfter från asfalten och synliggör Kebnekaisemassivet västerut, och Sarektopparna strax söderut.
– En dag som denna är det inte vädret som begränsar sikten. Det är synen, säger piloten och styr helikoptern en bit in mot fjälltopparna.
Det här är vardag för 28-åriga Liza E.Corle, piloten från länet som genom åren hunnit med att se såväl Alaska som Hawaii och Manhattan ur fågelperspektiv. Som en av företagets sex heltidsanställda piloter arbetar hon sommartid mycket med att skjutsa ut vandrare och fiskare till fjällen, och under hösten byts dessa ut mot jägare.
– Sen har vi många uppdrag med samebyarna löper över hela året. Och vi arbetar även en hel del med att bygga kraftledningar som vi lyfter ut med helikoptern.
Hon visar en lucka i golvet som gör det möjligt för piloten att se lasten som hänger under helikoptern.
– Det är roligt, det handlar mycket om precisionsarbete då, förklarar hon.
Det har hunnit gå två år sedan hon bytte USA mot hemmaplan, och denna gång hade hon med sig maken Dave, även han pilot på samma företag.
– Jag hade funderat ganska många gånger fram och tillbaka om jag skulle ta mig hem igen. Sen när en av Fiskflygs ägare ringde och frågade om jag inte saknade de svenska fjällen så kände jag att det var dags, berättar hon.
Flyggymnasiet i Arvidsjaur blev vägen upp till skyarna för den då 16-åriga Liza E.Corle. Men redan före hon själv kan minnas har planerna på att flyga funnits.
– Efter gymnasiet jobbade jag med lite annat men insåg att jag ville fortsätta flyga. Men jag tyckte inte att flygplan kändes riktigt rätt, det är ganska begränsat jämfört med att flyga helikopter, berättar hon.
Då fanns ingen studielånsberättigad utbildning i Sverige, och utbildningarna i USA blev därför det bättre alternativet.
– Dollarn var låg då så det var nästan hälften så billigt. Så jag åkte till Hawaii och köpte min egen utbildning, berättar hon.
Bland de åtta öarna med lika många klimatzoner och toppar dubbelt så höga som Kebnekaise lärde hon sig att manövrera helikoptern. Därefter väntade några års jobb hemma i Sverige. Men kapitlet i USA var ännu inte över, och härnäst väntade vildmarken i Alaska. Och under lågsäsongen blev något mer centralt - nämligen Manhattan.
– Jag trivs mycket bättre att flyga i naturen och fjällen än att flyga i storstäder. Det är annan typ av flygning. Hälften av flygningarna var rundflygningar för turister, och resten var chartertaxi för rika människor som ville ha transport från till exempel någon av de stora flygplatserna ut till ”The Hamptons”, ett hustak eller en golfbana, berättar hon.
Under rundflygningen i Porjus denna soliga fredagseftermiddag har hon på sig Fiskflygs mörkblåa overall. Men under uppdraget i Manhattan var klädkoden helt annorlunda.
– Det var vit skjorta och pressveck på byxorna. Sen är det mycket annat runtomkring när man flyger i storstad också, det är ett väldigt trafikerat luftrum. Det är inte alls samma frihet som det är här.
Det var just det som gjorde att hon svarade ja när nuvarande chefen Per Grahn ringde och erbjöd henne jobb. Och sen lockar givetvis också den svenska fjällvärlden.
– Många undrar hur jag kunde välja Gällivare och Porjus framför Manhattan, men för mig var det enkelt. Svenska fjällvärlden kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Många svenskar åker över hela världen men har aldrig sett det finaste vi har i Sverige.