– Nu tror alla att vi är rasister här i Porjus.
Maja Kuoljok, 31, står i foppatofflor och lediga kläder vid sitt hus på Villavägen, på höjden i centrala Porjus. Åtta finska lapphundsvalpar springer i en liten inhägnad.
Hon försöker beskriva känslan av att hennes by fått en stämpel av främlingsfientlighet.
– Alltså, det handlar mer om missnöje än om rasism. Folk i allmänhet har inget emot flyktingar. Många Porjusbor känner däremot en press att ställa upp, och folk har ställt upp. Det har skänkts mycket kläder och saker. Till exempel cyklar. Nu cyklar barnen omkring utan cykelhjälmar och snart händer det en olycka. Jag tycker att de som tjänar pengar på asylboendet ska ha ansvar för sånt. Och även ordna fritidsaktiviteter för flyktingarna. De har rätt till en dräglig vardag.
Porjus förändrades i somras. Det anrika hotellet hyrs numera ut till entreprenören Bert Karlsson. Han hyr i sin tur ut till Migrationsverket. Det har även talats om att Vattenfalls gamla kontorsbyggnad ska användas som flyktingförläggning. Drygt sjuttio flyktingar, mestadels från Eritrea och Syrien, har anlänt.
En av dem är Nwaf Emad, 55. Han berättar med tolkhjälp att han flydde för sitt liv från Syrien, via Libyen till Italien och sedan Sverige.
– Vårt hus bombades och förstördes. Mina två bröder...
Nwaf Emad drar med fingret över halsen.
– Det var stora problem.
Han trivs i Porjus.
– Det är vackert här. Trevliga människor. Vi är glada för att folket hjälper oss. Nyligen besökte jag kyrkan med min fru. Det behövs inte så mycket. När man upplevt krig är man tacksam bara över att få leva i fred.
Nwaf Emad säger att han inte vet någonting om framtiden. Han drömmer om att återvända till Syrien. Om det inte går vill han leva i Sverige.
– Jag kan försörja mig. Jag är ingenjör.
Fem mil söderut, i en konferenslokal i kommunhuset i Jokkmokk, kliar sig blivande kommunalrådet Robert Bernhardsson (S) på hakan när vi berättar om Nwaf Emad.
– Sånt här gör mig frustrerad. Vi jobbar hårt med arbetskraftsfrågor. Det borde skapas ett sätt så att kommunerna fick möjlighet att validera de här kunskaperna hos människor även innan de fått uppehållstillstånd.
Bernhardsson säger att han är obekväm med valresultatet. Från drygt fyra procent 2010 till 20 procent nu – Porjus har blivit en av de platser där Sverigedemokraterna har starkast stöd i länet.
– Det känns inte bra. Men jag har pratat med många Porjusbor och då lägger sig den där hemska känslan. Jag har inte mött någon som uttryckt rasistiska åsikter. Jag har inte samtalat med någon som inte uttrycker omtänksamhet om de som kommit dit. Men däremot har jag mött oro och funderingar. En sorg över att mista hotellet. Vattenfall har stora investeringsplaner i trakten, och man undrar var arbetarna ska bo nu? I Porjus hade man gärna sett att de bott där och handlat där.
Vid Icaaffären Laponia livs mitt i Porjus konstaterar handlaren Kalle Nilsson att "oron ligger i luften i samhället".
– Jag kan svära på att ingen av dem som röstat på Sverigedemokraterna är rasister. Men vi är en liten by och kan inte erbjuda flyktingarna något vettigt. Jag tycker det är ovärdigt att de ska behöva bo på tre kvadratmeter i snitt per person.
En lista med namnunderskrifter mot att det tidigare Vattenfallkontoret också ska användas som boende har florerat på samhället.
En av de som skrivit på listan är Birgit Meier Thunborg, som bland annat driver en suovenirbutik i Porjus och kandiderat till Jokkmokks kommun och landstinget för Moderaterna.
– Det var fel av mig att skriva på. Det var inte lämpligt. Men jag står för det. Jag är inte rasist. Jag är ju själv invandrare, säger hon.
Mikael Utsi har just handlat och följer samtalet vid affären. Han tror på en positiv utveckling.
– Det är nog inte helt fel. Sverige behöver medmänniskor och vi har plats här. Det är synd om bostäder ska stå tomma. Kanske kan det bli lite fler elever i skolan. Affären kan få sälja lite mer.
Mikael Utsi påminner om sitt eget ursprung.
– Min släkt har tvångsförflyttats hit från Norge. Och det har varit hård stämning här i byn tidigare. "Jävla same" och "jävla rallare". Men vi har klarat att leva tillsammans. Ingen av de som kommer hit nu tänker ställa till med något elände och inte kommer de förstöra naturen heller. Det har däremot andra gjort.