Det är ingen överdrift att säga att Kristdemokraterna har haft några tunga år. Alliansen har tappat regeringsmakten och sedan Ebba Busch Thor tog över som KD-ledare har partiets opinionssiffror pekat spikrakt nedåt. I Norrbotten har partiet tappat sin plats i landstingsfullmäktige och i sex av länets fjorton kommuner saknar KD representation.
I Överkalix fick partiet fyra röster i kommunalvalet 2014. Visserligen en förbättring från 2010 när stödet var nere på noll, men fortfarande handlar det om siffror på en sådan nivå att kommunen har lika många vägkrogar som kristdemokrater. Även i Arjeplog, Arvidsjaur och Jokkmokk kan KD-rösterna nästan räknas på de egna fingrarna – och många partimedlemmar är oroliga för framtiden.
– Det finns en viss frustration. Vi vet att folk i många avseenden tycker som vi utan att rösta på oss. Man kan fundera på vad det beror på, säger Anders Pettersson som är Kristdemokraternas gruppledare i Boden.
Stig Töyrä har motsvarande roll i Pajala, som är KD:s starkaste fäste i Norrbotten. Men trots att det går bra i hemkommunen känner Töyrä också av de negativa stämningarna.
– Man kanske tappar självkänslan när det går nedåt några val och börjar tro att man själv inte är så bra. Men det ska vi vända på, säger han.
Både Töyrä och Pettersson tror att partiet har en roll att spela i framtidens politiska landskap. De säger också att det finns signaler om att återväxten är god och att ungdomsförbundet rekryterar många nya medlemmar. Samtidigt medger de att det finns svårigheter. Utan landstingsmandat är ekonomin betydligt tuffare och när en kommun väl har blivit en vit fläck på KD-kartan är det svårt att bygga upp en verksamhet igen.
Dessutom ställs partiet snart inför ett nytt hinder. I valet 2018 införs en småpartispärr som innebär att det krävs tre procent av rösterna för att ta sig in i fullmäktige i en valkretsindelad kommun (Luleå och Piteå) och två procent i en icke valkretsindelad kommun (övriga kommuner i länet). Hade den regeln tillämpats i förra valet hade Kristdemokraterna kommit in i blott sex kommuner.
För Liberalerna är situationen liknande eftersom partiet är litet i hela länet. Thomas Olofsson, som är gruppledare i Luleå och partiets ordförande i Norrbotten, tror att det dels beror på den starka socialdemokratiska traditionen, dels på att borgerligheten inte har lyckats övertyga väljarna trots att samhällets förändring har talat för det.
– Tjänstemännen blir fler och fler, men vi har varit dåliga på att fånga upp de väljargrupperna, säger Thomas Olofsson.
En annan förklaring Olofsson ser är att de borgerliga partierna inte har attraherat väljarna när de har känt sig svikna av socialdemokratin. I stället har det dykt upp andra alternativ. Som Norrbottens sjukvårdsparti som har tagit röster i landstingsvalet. Som de föräldrar som startade ett eget parti när Socialdemokraterna i Piteå valde att lägga ned ett antal byaskolor.
– Det är klart att vi hade kunnat göra mer för att fånga upp den delen av opinionen.
Thomas Olofsson tror att borgerligheten behöver bli bättre på att nå ut med sina ideologiska tankar, både tillsammans och som enskilda partier, för att kunna bryta vänsterdominansen.
– Det behövs en idédebatt där vi kan visa vad alliansen står för i Norrbotten. Jag tror att många är rädda för borgerligheten. Det har ofta kommit skrämselpropaganda från vänsterhåll om att vi ska lägga ned Vattenfall och LKAB, men vi styrde i åtta år och LKAB gick starkt och Vattenfall blev kvar. Den bilden har vi varit dåliga på att berätta.
Det är inte bara de mindre borgerliga partierna som har det tufft. Moderaterna har inte alls samma stöd i Norrbotten som i övriga landet. I riksdagsvalet 2014 röstade mindre än 13 procent på M och i kommunerna är partiet ojämnt. Störst är Moderaterna i Boden som har stöd av knappt 27 procent. Minst är partiet i Arjeplog där bara 0,7 procent – 13 personer – lade partiets vita valsedel i urnan.
Kalix är en av få kommuner där Moderaterna är på frammarsch. Även om partiet är kvar i opposition har stödet fördubblats sedan 1998.
– Vi är absolut inte nöjda ännu, men det har gått väldigt bra, säger Linda Frohm som är gruppledare i Kalix och Moderaternas länsordförande.
Frohm förklarar det ökade väljarstödet i Kalix med att organisationen har arbetat långsiktigt med att forma en egen politik och öka antalet medlemmar. Tillsammans med de lokala partierna Kalixpartiet och Framtid i Kalix är borgerligheten tillräckligt stor för att få till stånd minoritetsåterremisser, men fortfarande är väljarstödet för litet för att på allvar utmana Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Linda Frohm förstod redan före valet att det inte skulle bli något maktskifte.
– Jag hoppades det och tyckte det fanns stort stöd för oss när jag var ute bland folk. Men när jag tänkte realistiskt på det trodde jag nog inte det.
Att samarbeta med de rödgröna har inte varit aktuellt för Moderaterna under Frohms ledning.
– För mig är det helt otänkbart att sätta mig i ett samarbete med partier vi inte delar politisk uppfattning med. Makten är för lite värd för det.
Samtidigt ser hon positivt på att hennes partikollegor i Kiruna, Gällivare, Övertorneå och Överkalix har tagit plats i kommunledningarna genom att ingå i breda koalitioner. Just att vara med och styra i flera kommuner var ett av målen Moderaterna i Norrbotten satte upp inför förra valet.
Frohm tror att det är lärorikt och utvecklande för partiet och dess företrädare att inte bara sitta i opposition. Erfarenheten av att leda och ta ansvar för en kommun kan bli nyttig i framtiden – hon är nämligen övertygad om att det röda Norrbotten håller på att luckras upp. En svagare socialdemokrati och en ny generation väljare som är mer rörliga än sina föregångare talar för att borgerligheten kan ta mer plats i framtiden.
– Jag tror att vi kommer gå framåt ganska ordentligt 2018.
I Kiruna gick Moderaterna, liksom i flera andra kommuner, bakåt i förra valet. Gruppledaren Stefan Sydberg är orolig över att samarbetet med Socialdemokraterna kan kosta ännu fler röster 2018 – men han håller med Linda Frohm om att framtiden ser ljus ut på längre sikt. Han tycker att hela samhällsutvecklingen med nya näringar och fler som efterfrågar valfrihet talar för det.
– Förändringen är i gång. Det tar bara lite längre tid i Norrbotten, säger Stefan Sydberg.