Med passionen som främsta drivkraft har han lyckats omvandla två av sina största fritidsintressen till karriärer. Först var det drömmen om att bli rockstjärna som besannades när han blev medlem i bandet Raised fist för drygt tjugo år sedan.
– Den resan började på sängkanten med Alexander Hagman, hur nu det lät. Låt mig utveckla: han är sångare i bandet och tillika bästa kompis till min storebror. De umgicks mycket när vi var yngre. Jag kommer ihåg att Alle sa till mig att "hade du varit tre år äldre hade du fått börja lira med oss". Tiden gick och när jag var 18 eller 19 behövde de en gitarrist till bandet, och då fick jag frågan. Så på den vägen är det, berättar Daniel Holmgren.
Hur är relationen till de övriga bandmedlemmarna?
– Den är broderlig skulle jag säga. Även om de varit några år äldre än mig har jag umgåtts med dem indirekt eller haft dem i hemmet. Sedan blev jag maskot när brorsan, Jossan och Alle spelade basket. Jag spelade med dem, var där och sprang runt med de stora killarna. Vi umgås inte på daglig basis, men det spelar ingen roll. Vi vet var vi har varandra.
Raised fist är ett hardcoreband, hur hardcore är du själv på en skala?
– Hundra procent! Jag är ganska all in, även om jag lyssnar på allt från mjukt, till disco, pop, hiphop. Men rocken har alltid funnits där.
Hur ser livet som rockstjärna ut idag?
– De två senaste åren har varit extrema med corona. Sen repar vi aldrig, vi har våra låtar som vi har skrivit och som sitter i ryggmärgen. Man riffar hemma och ses två dagar innan ett gig och kör två, tre rep tillsammans. Vi är väldigt selektiva och gör bara det som vi tycker är kul idag. Förr gjorde vi sex veckor i Kanada eller fem veckor i Australien, det var andra tider då.
Du är även proffsfotograf, hur kom du in på det spåret?
– Intresset kom väldigt tidigt. Jag har alltid fotat mycket när jag promenerat och varit ute i naturen. 2016 köpte jag min första systemkamera. Sedan har jag lärt mig mycket av polare som är väldigt duktiga. Tack vare musiken har jag kunnat jobba lite när jag vill.
– Det är ett jävla nötande. Jag har fått lära mig Lightroom och Photoshop och än är man inte ens i närheten av halvlärd. Ju mer man lär sig, ju mer inser man att man inte kan.
Du har gått från hobbyfotograf till proffsfotograf, hur gick det till?
– Det var mina Luleåbilder som fick uppmärksamhet först. Jag tänkte att det finns hur många människor som helst som har tagit råfeta bilder på Luleå, men ingen har vad jag vet haft ambitionen att göra det till en grej, att bli mr Luleå. Det är tacksamt med sociala medier, Luleå är väldigt patriotiskt och det är enkelt att gå in och gilla och dela. Jag fick stor spridning på mina Luleåbilder där. Sedan fick jag förfrågan om att fota porträtt, och jag har aldrig tackat nej utan tagit på mig allt. Även om jag inte vetat hur man ska göra, men det har alltid löst sig på ett eller annat sätt.
Det här, och mycket mer, kan du lyssna på i senaste avsnittet av Snacka om affärer. Podden finns där poddar finns, bland annat här: https://open.spotify.com/show/0eoT8DwjXxnPU819QMevGj
Snacka om affärer görs i samarbete med Almi Nord. I det här avsnittet tipsar Almi om fördelarna med att samarbeta med andra företagare.