En toppluva med texten "Sweet?", en turkos jacka och ett sprudlande leende.
Munksunds stjärnvärvning Henriette Sletbak sticker ut när hon står i LF arena. Tanken är att den norska landslagsforwarden ska göra samma sak på isen.
Och det krävs; poängmaskiner som Pernilla Winberg, Elin Holmlöv, Melinda Olsson och Jennifer Wakefield har alla lämnat – och 83 av Munksunds 162 poäng förra säsongen har försvunnit.
– Jag gjorde en del poäng i Brynäs och det vill jag fortsätta med. Jag vill visa vägen, men det viktigaste är att laget vinner, säger Sletbak.
25-åringen berättar att hon pluggar företagsekonomi vid sidan om ishockeyn. Sedan hon lämnade Norge för Sverige, Gävle och Brynäs för fem år sedan har hennes liv i princip handlat om två saker: Ishockey och skola.
Runt årsskiftet hoppas hon bli klar med de sista tentorna, och trots att hon levererade i Brynäs-tröjan blev vardagen i Gävle närmast ohållbar.
– Jag hade det egentligen sjukt bra i Brynäs, men jag ville testa något nytt. Jag behövde verkligen en ny vardag och ett annat ställe. Man blir galen och knäpp av att gå samma väg till skolan varje dag, jag blev negativ redan innan jag kom dit. Jag blir less av att alltid gå till samma skola och samma ishall, säger hon.
Satsar du mest på hockeyn eller skolan?
– Man borde kanske säga skolan, men hockeyn är väl det man lägger mest tid på. Man vill liksom lyckas där. Men jag vet att jag inte spelar hockey för att tjäna pengar, jag kan ju inte leva på det. Så jag måste fixa en utbildning så att jag har någonting att luta mig tillbaka mot.
I dag spelar Munksund en kittlande seriepremiär borta mot Sundsvall. Men livet som ishockeyspelande kvinna är inte alltid guld och gröna skogar.
– Just nu lever jag av sparade pengar, som jag har sparat ihop från tidigare studielån, säger Sletbak och fortsätter:
– Det funkar, men det är tråkigt att spendera pengar som man hade kunnat köpa en lägenhet för. Jag får fixa något jobb sen så att jag får in lite mer pengar.
Kontraktet med Munksund löper över de två kommande åren – men Sletbak kan tänka sig att lämna innan dess.
– Jag tar en säsong i taget, vi får se hur motivationen är efter säsongen. Man måste snart ta tag i livet, börja jobba och köpa lägenhet. Vi får se hur länge till jag spelar, säger hon.
Har du tankar på att lägga av?
– Alltså, det är väl inte alldeles för lång tid till jag lägger av, eller åtminstone flyttar hem till Norge och kanske spelar där. Om det sker om ett år, två år eller senare vet jag inte. Men det är nog inom en snar framtid, jag är ändå 25 år och snart klar med min utbildning.
– Om du tittar på andra damhockeyspelare så är det inte många som spelar särskilt länge, man tjänar ju inget på det. Det blir svårt att lägga varenda kväll i rinken. Man vill kanske göra något annat i stället och man måste jobba. Det är svårt att kombinera. Det är väl därför jag lessnar lite, för man måste göra så mycket och allt tar så jäkla mycket tid.
Sletbak hoppas att publikintresset för damhockeyn ökar – och att spelarna får skäliga löner.
– Folk kollar på det som de "ska" kolla på. Man borde kanske prova att titta på en damhockeymatch innan man sågar sporten totalt.