(Artikeln skrevs inför den första tingsrättsförhandlingen)
Det är lördag den första november och Andreas Ylipää äter pizza hemma hos sin mamma och pappa i Piteå. Efteråt klär han sig i jeans och t-shirt med en blå kofta ovanpå och väljer ut vilken klocka han ska ha på sig under kvällen. Andreas tycker väldigt mycket om både klockor och smycken.
I övrigt är några av hans stora intressen att meka med motorer och friluftsliv. Och så katten Tarzan. Andreas är en stor djurvän och tycker även om att engagera sig i samhällsfrågor. Han läser mycket – både tidningar och böcker – och gillar att diskutera med sina vänner. Andreas beskrivs av sin familj och bekanta som en mycket empatisk och plikttrogen människa. Till exempel har han väldigt få sjukdagar från sitt jobb i Boden.
I kväll ska han på fest hos sin kompis som fyller år. Sen kanske de ska gå ut.
Andreas mamma och pappa skjutsar honom till festen. Med sig har han två kassar med öl.
Samtidigt samlas ett gäng killar och tjejer i en lägenhet i ett bostadsområde utanför Piteå.
Festen är trevlig och de spelar sällskapsspel i köket.
Madeleine ser att två killar hon känner ytligt plötsligt har anslutit till sällskapet i efterhand. De har på sig mitzar och låtsasboxas mot varandra i vardagsrummet. Rasmus Enmark och Krille Hansson. Rasmus grova halslänk i silver blänker när han studsar runt i rummet.
Madeleine tänker att killarna är rätt lugna och trevliga var för sig, trots att de har haft det rätt kämpigt i livet. Rasmus har brottats med både droger och psykiska besvär och Krille har kommit ut från fängelset för inte så länge sedan. Men Rasmus är så bra tillsammans med sin hund Flisan. Och Krille har bra kontakt med sin familj.
När de är tillsammans de där två är dock situationen en annan, ska flera av personerna på festen berätta i efterhand.
Tillsammans är Rasmus och Krille lite som en tändsticka i närheten av bensin.
Vid elvatiden kommer Andreas och hans vänner in i värmen på krogen Lemon Tree. De hittar ett bra bord inne i ett hörn och slår sig ned i en låg soffa. Belysningen är dämpad och stället är ännu ganska tomt – kanske blir det en lugn utekväll.
Ute öser regnet ner.
En halvtimme senare kommer Madeleine till krogen, tillsammans med hela sällskapet från festen har hon trotsat busvädret utanför. Rasmus och Krille är också med.
Hela gänget slår sig ned vid ett fönsterbord, de har märkt att det är lite folk och tänker att om de sitter vid fönstret så ser det ut som att det är fler inne på krogen och kanske lockas förbipasserande på gatan att också komma dit.
Det beställs in en bricka med tequila för att inleda festligheterna med stil och Rasmus och Krille håller varandra om axlarna där de sitter i soffan.
Andreas har gått upp på dansgolvet och släpper loss – han älskar att dansa. Rasmus och Krille rör sig också kring dansgolvet och baren.
Någonstans uppstår det ett gruff.
Efteråt ska vittnen berätta helt olika historier om vad som egentligen hände därinne. Alla på dansgolvet har olika minnesbilder av huruvida Andreas, Rasmus och Krille verkligen var inblandade eller inte. Men gruffet utvecklas aldrig till något större, ögonblicket är snabbt förbi och hamnar i glömska hos personerna runt omkring.
Efter midnatt blir Andreas vänner hungriga och vill gå till hamburgerrestaurangen i närheten och köpa nattamat. Andreas vill inte följa med, han vill stanna kvar och dansa.
Men någon timme senare tycker vakterna att Andreas har dansat klart. De säger att nu är han för berusad och uppmanar honom att gå hem. Andreas tar sin jacka och säger enligt den ena vakten: "Tack för en trevlig kväll".
En kvart senare går Rasmus och Krille ut från stället. Rasmus är kissnödig och går bakom den immiga glasväggen utanför entrén för att lätta på trycket. Det blir droppen för ordningsvakten som sett att båda killarna är rejält berusade.
"Dra in kuken nu pojkfan, nu får du lämna stället" ryter han.
Rasmus och Krille protesterar inte, utan hämtar sina jackor och går iväg längs gatan.
Det är strax därefter det ofattbara händer.
I ett mörkt hörn av ett hyreshus på Sundsgatan skär någon eller några två djupa snitt i Andreas hals, så djupa att han på kort tid blöder till döds på den leriga marken. Höstregnet strilar obarmhärtigt över hans kropp och tvättar sakta, sakta bort blodet som stänkt långt upp på tegelväggen.
Bredvid Andreas i gräset ligger en avsliten grov halslänk i silver.
I gräset ett stycke därifrån, invid en husvägg på Nygatan, ligger en blodig mattkniv.
Klockan är nu tjugo minuter över ett på natten. Några ungdomar passerar Lemon Tree på gatan. En av dem, Maria, får syn på en kille som ligger på gräsmattan, halvt lutad mot en husvägg inte långt därifrån. Hon tänker direkt att det är någon som är berusad och behöver hjälp och börjar gå över den fuktiga gräsmattan mot killen medan hon ropar "hallå?".
Maria tar killens hand och ser honom i ögonen. Men där finns ingen blick.
Då ser hon allt blod.
Det nästan svartnar för ögonen på henne och hon känner sig helt paralyserad. Som i en dimma hör hon sin pojkvän ringa 112 och känner hur en kompis tar henne om axlarna.
Kompisen lutar sig fram och fattar den unge mannens handled. Andreas kropp är fortfarande varm, men han har ingen puls.
Vakten John vacklar in på Lemon Tree och sätter sig på en stol. Han är tagen av det han just varit med om. Under många, långa minuter har han tillsammans med en annan vakt gjort hjärt- och lungräddning på en ung man medan en tjej som visade sig vara undersköterska försökte stoppa blodet som flödade ur ett djupt sår i mannens hals.
Men det var redan för sent. Andreas liv var borta. Det var så mycket blod överallt. På mannen. På väggen.
John vänder om och går ut för att prata med polisen som anländer till platsen med påslagna sirener.
I ett hyreshus intill har Irene vaknat av sirenerna. Hon går ut på balkongen och tar en cigarett. Då ser hon två unga, mörkklädda män passera tätt intill husväggen strax under där hon står.
"Konstigt", tänker Irene.
Madeleine står fortfarande inne på krogen Lemon Tree. Hon förstår ju att något allvarligt har hänt eftersom det är så mycket poliser utanför. Det tänds upp i lokalen och en vakt kommer in och frågar henne och övriga kompisgänget vad de två män de var tillsammans med heter.
En av killarna i sällskapet ser alldeles gråtmild ut. Flera av de andra börjar fundera på om han kan ha sett något.
Snart ska alla inne på stället få berätta om kvällen.
Tjugofem minuter över ett på natten ringer det i en telefon i en by. Krilles pappa svarar och hör sin son fråga om pappan kan komma och hämta honom. Krille är i centrala Piteå, men behöver skjuts hem eftersom det är ganska långt dit han bor i en lägenhet. Pappan svarar att det är sent och att han inte orkar just nu.
Krille svarar: "Vi träffas i en annan värld. Jag älskar dig." Pappan svarar "jag älskar dig också". Men efter han lagt på undrar pappan vad sonens ord egentligen skulle betyda och en oro sprider sig i kroppen.
Kvart över åtta vaknar Krille mamma. Hon har satt mobilen på ljudlöst och därför inte hört att sonen ringt vid halv två på natten. Men han har lämnat ett röstmeddelande som hon spelar upp. Det börjar med orden "Jag skar halsen av han..." och ska visa sig vara en konversation mellan Krille och Rasmus som spelats in av misstag.
Det samtalet är inte det enda. Hon har många missade nummer från familjemedlemmar som ringt under natten och nu börjar hon förstå att något riktigt hemskt har hänt...
På söndagsmorgonen, vid tio, vaknar Thomas. Han läser i lokaltidningen att det varit ett mord under natten – just utanför krogen där han och Andreas varit tidigare för att fira sin väns födelsedag.
Han ringer en annan kompis som var med och får höra hela historien. Kompisen har i sin tur pratat med någon som var med när offret hittades och han tycker att det på beskrivningen låter kusligt likt Andreas.
En olustig känsla sprider sig inom Thomas. Han slår Andreas nummer.
Ingen svarar.