Det är tisdagskväll på Musikhögskolan i Piteå. I Lennonsalen har ett stativ placerats mitt i rummet.
Alla i familjeversionen av oldtime/bluegrassbandet John Henry är inte på plats, men strax dyker också Ulrika Weinz upp med lampan som blivit kvarglömd hemma och som utgör hela ljussättningen.
Det är dags för lektion 21 i Mikael Bäckmans munspelsskola. Den här gången ligger fokus på Beatles hit "Love me do". Med vänster hand visar han vilket hål i instrumentet som blåset eller indraget ska ske.
– Jag brukar säga att om man kan andas så kan man lära sig spela munspel. Det låter sällan riktigt illa ens för en nybörjare.
I lektionen berättar han om varför han föll för det i dag ovanliga instrumentet. Det tog sin början med 1980-talsfilmen "Crossroads", vars handling kretsar kring sökandet efter musikern Robert Johnsons mytomspunna 13 låt. Spelfilmen innehåller en hel del blues.
– I filmens soundtrack gör Sonny Terry ett av sina sista framträdande. Med sitt munspel blev han min första stora idol. Filmen fick oss att lyssna på blues. Mina kompisar ville att jag skulle plocka upp trummor eller bas, men det tillät inte min ekonomi. Jag köpte ett munspel istället, minns Mikael Bäckman.
Det blev snabbt tre olika munspel på raken, utan att det lät inte mer blues för det. Men det fick honom att förstå vikten av träning.
– På den tiden hade vi inget Internet. Det fanns inga instruktionsfilmer utan man fick lära sig genom att lyssna, prova och försöka hitta rätt på egen hand.
I slutet av mars i år blev Mikael Bäckman kontaktad av den tyska musikinstrumenttillverkaren Hohner, som letade efter personer i Europa som bär på förmågan att lära folk spela munspel.
Två dagar senare spelades den första lektionen in i källaren hemma hos familjen Bäckman/Weinz i Piteå.
– En av tankarna var att ge folk något vettigt att göra i dessa tider. Jag tyckte att det lät ganska kul. Sedan Coronan finns det inte mycket att göra för en musiker. Alla våra spelningar under våren, sommaren och hösten har ställts in. Det handlar kanske om tio spelningar, berättar Mikael Bäckman.
Regeringens restriktioner för folksamlingar har inneburit att kulturarbetare förlorat sitt levebröd. För Mikael Bäckmans har det inte inneburit något ekonomiskt bortfall. Han är doktorand vid Luleå tekniska universitet.
Munspelskolan präglas av enkelhet. Mikael Bäckman har undervisat på Musikhögskolan i 15 år och blåser i gång utan varken manus eller genrep. Lektionen avslutas med att familjeversionen av John Henry, där också 19-åriga sonen Walter ingår på trummor, spelar en eller två låtar.
Under lektion 21 rullar plötsligt Ronny Eriksson in i bild sittande på en kontorsstol. Han sjunger låten Fiskespö med nygammal text till en traditionell melodi.
– Vi försöker hålla det tekniskt okomplicerat. Vi använder en enkel belysning. Ljudet tas upp direkt i mobilen utan förstärkare. Undantaget var lektion 14 som var en konsert i Live at Acusticums regi. Allt läggs ut på bandets Facebooksida.
Planen är att hålla igång fram till sommaren.
– Jag får inte lön, men det är viktigt för en musiker att hålla i gång. Dessutom är det ett sätt att hålla kontakten med vår publik. Det kan vara upp till 1 500 personer som följer livestreamet. Det känns viktigt att vi kör live, för det ger spelningen nerv. Sånt behöver en musiker.