Sam Larsson föddes som tjej i Piteå 2002 men har så länge han minnas identifierat sig som kille. Sedan ett drygt år har han genomgått en utredning och en så kallad könsdysfori-behandling, för att så småningom få möjligheten att genomgå en könskorrigering. Han är nu orolig för att tv-programmet om personer som ångrar sin behandling ska göra det svårare för dem som inget annat vill än att få en kropp som stämmer överens med hur man ser sig på sig själv.
– Det är jättebra att de lyfter frågan, det behövs verkligen. Men det var för dåligt vinklat. Allting blir så snedvridet. De följer personer som ångrar behandlingen, men man får aldrig veta varför. En person säger att hon var nöjd när hon börjat med testosteron och ångrar sig först efter några år men det kommer inte fram något om varför hon ångrar sig. Programmet får det att framstå som om det är så lätt och går så snabbt att få både hormonbehandling och kirurgi, men så är det verkligen inte. Vi transpersoner har kämpat jättehårt för att komma dit vi är i dag och det är för lång väntan och för långa köer som är det är, och jag är orolig för att det ska leda till ännu längre väntan.
Kritiken var bland annat att många är så unga, hur ser du på det?
– Det är klart att man ska vara mogen i beslutet. Men varje fall är individuellt och ska bedömas efter det. Utredningsteamet har bra koll på allt och min erfarenhet är att de aldrig stressar fram något och man kan alltid vänta. Utredningsprocessen är i dag ett år eller längre. Som ung måste man först ta sig till BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin reds anm) för att få en remiss att få prata med någon. Och där börjar den första väntan innan man får tid till att träffa någon. Att sedan genomgå utredning för en könskorrigerande behandling tar också tid, minst ett år. Det känner jag inte kommer fram ordentligt, säger han.
Sam Larsson vill att man istället ska snabba på processen, inte minst eftersom det bland unga transpersoner mellan 15 och 19 år visat sig vara 60 procent som någon gång senaste året har övervägt att ta sitt liv – 40 procent har gjort ett försök . Ett sätt menar han är att rejält korta köerna för att få börja en utredning.
– Att dra ner kötiderna är vad vi transpersoner framför allt vill. Hur lång tid själva utredningen tar är ju individuellt. Men man tvingas vänta alldeles för länge på att ens få börja prata med någon. När väl utredningen är klar så är väntetiden på att få starta behandling alldeles för lång. Att själva utredningen kan ta lång tid kan i vissa fall vara vettigt. Det är ju viktiga beslut som ska tas. Men för egen del har jag stort förtroende för utredningsteamet.
Sam Larsson menar att det behövs andra sätt att fånga upp dem som inte är helt säkra innan man genomför en livsavgörande behandling. Men att riskera att det blir ännu svårare för dem som inget hellre vill än att genom gå en könskorrigerande behandling är inte rätt väg att gå anser han.
– Man behöver mycket mer forskning kring det här. Det hade varit intressant att få veta mer om hur de tänkte och varför eventuella tveksamheter inte upptäcktes tidigare. Det känns som att en sådan här debatt gör det svårare för oss som är säkra. Om folk ångrar sig vill jag veta varför och hur man kan undvika att ta fel beslut istället för att pausa en behandling som är så viktig för många. Folk kommer alltid ångra sig, oavsett hur man gör. Det är ändå så många som behöver den här behandlingen för att må bra.
Sam Larsson berättar att en transperson i dag kan starta behandling innan personen är myndig. Men för att få genomgå underlivskirurgi krävs att man fyllt 18 år.
– Jag kan i och för sig förstå för att man behöver utvecklas klart. Men det är otroligt jobbigt att tvingas vänta. Folk förstår inte hur det känns. För mig är det en saknad att inte ha det kön som jag identifierar mig med, men för dem som är MTF (född kvinna i manskropp reds anm) har något som de vill bli av med. Jag kan bara föreställa mig att det måste vara så mycket jobbigare, säger han.
För egen del har han valt att vänta med att ta testosteron. Framför allt på grund av att han spelar hockey och är målvakt i Skellefteå AIK:s damlag.
– Ju längre jag väntar desto jobbigare är det, så jag vill ha det så snabbt som möjligt. Samtidigt vill jag inte säga nej till hockeyn just nu, den är alldeles för viktig för mig så jag skulle inte klara av att sluta och lämna vännerna och sammanhållningen i laget.