En måndagkväll i november 2011 inträffade det ofattbara. Monica Öhmans dotter, som bodde i huset bredvid, valde att ta sitt eget liv.
– Det var min man som hittade henne, säger Monica Öhman.
Lindha Öhman blev 29 år gammal. Vid 14 års ålder fick hon diagnosen Chrons sjukdom. Under tonåren genomgick hon flera operationer och använde mycket smärtstillande mediciner. Det blev starten på ett tablettmissbruk, som så småningom ledde fram till hennes död.
– Men när hon dog hade hon inte en enda drog i kroppen. Det är det som är så ofattbart, säger Monica Öhman.
På akutmottagningen i Piteå dödförklarades Lindha Öhman och Monica Öhman erbjöds ett möte med sjukhusprästen.
– Hon var mest bara där. Det var ingen som sa något. Vi fick stanna inne hos Lindha så länge vi ville, sen var det bara att åka hem, säger Monica Öhman.
Hon menar att en informationsfolder eller ett telefonnummer att ringa om hon behövde någon att prata med hade räckt.
– Det känns som att man måste ta kontakt själv för att be om stöd. Men när man är i den situationen så orkar man inte det, säger Monica Öhman.
Hon känner till fler föräldrar som förlorat sina barn och upplevt samma sak.
När Inga-Britt Sandströms dotter avled på Piteå älvdals sjukhus tre dagar efter ett självmordsförsök, informerades hon om att hon kunde gå till sjukhusprästen.
– Men jag orkade inte det. Vi hade en träff med personalen på intensivvårdsavdelningen och de var jättefina, säger Inga-Britt Sandström.
Efter dotterns död gick hon i samtal hos en terapeut på psykiatrin.
– Men man vill ju prata med människor som är i samma situation som en själv. Samtalsgrupp är det bästa sättet att bearbeta sorgen, säger Inga-Britt Sandström.
Tre år efter Lindha Öhmans bortgång bestämde sig Monica Öhman för att själv starta en samtalsgrupp för anhöriga som plötsligt förlorat en närstående.
– Jag tycker det ska finnas. Man måste få prata om det för att våga ta sig över den där hemska tröskeln och ta sig vidare, säger Monica Öhman.
Både hon och Inga-Britt Sandström är kritiska till att landstinget inte erbjuder något stöd till anhöriga som förlorat en närstående genom självmord.
– Vi har till och med haft en deltagare från Luleå. Det finns inga stödgrupper varken där eller i Boden, säger Monica Öhman.