Efter det upprivande förhöret med Vatchareeya Bangsuans mamma var styvpappan tagen och hade svårt att få rösten att bära i inledningen.
– Vi umgicks mycket, var som mamma-pappa-dotter. Jag försökte aktivera henne med saker, att hon skulle simma och annat. Hon kallade mig "pappa". Jag sa åt henne att bra utbildning är viktigt, få bra betyg, för att få jobb. Hon har pluggat enormt hårt. Hon hade bra betyg och pratade om att bli rymdingenjör, berättade han.
Styvpappan vittnade vidare om att Vatchareeya använde sin mobiltelefon väldigt flitigt. Han bekräftade även mammans version av dotterns förhållande med 22-åringen, av hur Vatchareeyas sista dag hemma såg ut och hur de agerade när oron växte.
Styvpappan kontaktade polisen på måndagen. Hon är ju myndig. Du får höra av dig igen i morgon, fick han till svar. Inte heller när han kontaktade polisen första gången på tisdagen fick han göra någon anmälan.
– Jag åkte vidare till universitetet för att se om hon var där, väntade vid busshållplatsen tills sista bussen gick. Då ringer jag polisen igen och först då görs anmälan, berättade styvpappan.
De närmaste dagarna beskrev han som ett kaostillstånd.
– Vi åt inget, drack inget och mådde allmänt dåligt. Det var gråt, vi funderade vad som hade hänt. Mina föräldrar kom ner, hjälpte oss att äta och hålla ordning hemma.
När beskedet om de funna kroppsdelarna kom trodde han först att det var något annat.
– Sen blev jag alldeles skakig. jag vet inte vad jag gjorde resten av den dagen.
Även styvpappan var övertygad om att 22-åringen är gärningsmannen.
Försvarsadvokaten hörde styvpappan om relationen till tränaren. Även för styvpappan hade hon hemlighållit att det var en kärleksrelation.
Styvpappan berättade om begravningsceremonin och om mammans beslut i att flytta hem. Själv blir han kvar i Boden. Familjen hade planer på att styvpappan skulle adoptera Vatchareeya.
– Man tänker på alla bilder, saker vi har gjort tillsammans. Det var en glad tjej. Så länge händerna saknas, då får jag ingen ro. Då är det inget avslut för mig.