Familjen Juvonen bor på Kottgatan i villaområdet Furulund i Piteå. Förra veckan hittade man en stor huggorm på gården.
- Grannarna säger att de aldrig har varit med om att det funnits orm här i villaområdet. Men ormen fördes till skogs och sedan tänkte vi inte mer på det, berättar Anu Juvonen, 36.
Några dagar senare, på morgonen, höll Anu Juvonen och döttrarna på att göra sig i ordning för dagen.
- Jag var i badrummet och Iira-Riina satt på golvet i hallen. Plötsligt började hon gråta och jag tänkte att hon hade slagit sig. Hennes storasystrar Ada och Olivia tröstade henne. Då visade tvååringen, Älva, upp en liten orm. Vi trodde först att det var en låtsasorm men den var riktig, berättar Anu Juvonen.
Svullen hand och bitmärke
Det var troligen en huggormsunge, en esping. Anu Juvonen ringde till sin man Janne som kom hem från jobbet för att ta hand om ormen. Han sökte igenom huset efter fler ormar och tog med sig den upphittade ormen för att placera ut den i skogen. Anu Juvonen undersökte Iira-Riina noggrannt men hittade inga bettmärken.
- Så jag tänkte att hon hade klarat sig från att bli biten och lade henne att sova. Men när hon hade sovit ett par timmar såg jag att handen var jättesvullen och då syntes också ett bitmärke. Jag blev ju panikslagen, stuvade in henne i bilen och åkte till akuten, säger Anu Juvonen.
Fick vänta sex timmar
Från sjukhuset i Piteå skickades Iira-Riina med ambulans till Sunderby sjukhus.
- Hon skulle få serum men det visade sig att det bara fanns en dos serum och den var för gammal. Jag frågade hur detta kunde hända och barnläkaren sa att det hade blivit någon miss. De var tvungna att ta serum från sjukhuset i Gällivare i stället. Jag tycker att det är oacceptabelt att Norrbottens största sjukhus inte har serum för huggormsbett på lager. Det kan ju vara en fråga om liv eller död.
Iira-Riina kom till Sunderbyn vid 14-tiden och tvingades vänta till efter klockan 20 innan serumet kunde ges.
- Personalen var toppen och gjorde sitt bästa. Hon fick morfin och kortison men svullnaden blev hela tiden värre medan vi väntade på sjukhuset. Armen var alldeles blå. Jag trodde hon skulle mista den eftersom hennes fingrar blev kalla. Det var fruktansvärt. Oj, oj! säger Anu Juvonen.
"Himla tur"
Den traumatiska händelsen verkar dess bättre inte ha lämnat några spår hos Iira-Riina.
- Hon verkar som vanligt - förutom att handen är lite blå-gul, som ett blåmärke. Man ska ju inte tänka på det värsta och på hur illa det hade kunnat gå. Men det var en himla tur att Iira-Riina inte var överkänslig på något sätt, säger Anu Juvonen som vill uppmana föräldrar och hundägare (hon har själv sex pudlar) att vara extra uppmärksamma.
- Jag vet inte om det är särskilt gott om ormar i år men det skadar ju inte att vara försiktig. Det var verkligen en skräckupplevelse och även om det hela slutade lyckligt så hoppas jag att det var sista gången här i huset - därför att det säkert blir fler krypande barn på golvet, säger Anu Juvonen leende.
Normalt ska serum finnas
Johan Strömbäck, enhetschef på akutmottagningen vid Sunderby sjukhus, säger att det normalt alltid ska finnas serum mot huggormsgift på sjukhuset.
- Vi har ju ett system där apoteket går igenom vårt förråd av olika antidoter (motgift) och fyller på när det behövs. Men serum är väldigt dyrt och det är inte alltid nödvändigt att ge serum till någon som blivit huggormsbiten. Det avgörs från fall till fall. Det här specifika fallet känner jag inte till men när barn har blivit bitna är det naturligtvis allvarligare och en huggormsunge har mer gift än en äldre orm så det är farligare att bli biten av en unge.