Efter ungefär sju månader, fick Caroline komma hem till Pålberget igen.
Hon flyttade från Stockholm till Norrbotten 1976 tillsammans med sin man Gunnar Hannu, ursprungligen från Korpilombolo.
– Vi var intresserade av att driva jordbruk så vi köpte en gård i Pålberget, säger Caroline Trapp, som på den tiden fått jobb som växtodlingslärare på Grans naturbruksskola, och fortsätter:
– När vi byggde ladugården för 18 kor 1985 var den medelstor i Sverige, men nu betraktas den som liten. Inga kor finns kvar nu.
Under årens lopp har verksamheten på Stormyrberget utvecklats till att inkludera gårdsbutik, konferensrestaurang, Bed and breakfast och konceptet ”Bondgårdsfredag”. Dottern Maria tog över verksamheten 2013 tillsammans med sin dåvarande sambo. När paret separerade tog Caroline Trapp och hennes man tillfälligt över driften igen.
Men så kom händelsen som skulle förändra allt. En dag för två år sedan när Caroline Trapp var på väg nerför trappan i lägenheten ovanför restaurangdelen där makarna bodde, fastnade skon i någonting. Hon tappade balansen och föll handlöst utan att få grepp om ledstången. Sedan blev allt svart.
– Jag vaknade upp i Umeå efter att ha varit nedsövd ett par dagar. Jag hade brutit nacken och var helt förlamad.
Från att ha levt ett aktivt liv med många järn i elden var hon plötsligt liggande utan någon kontroll över sin kropp. Frustration och förtvivlan avlöste varandra och ångesten var ständigt närvarande.
– Men andningsmuskulaturen fungerade fortfarande. Att kunna andas själv var en otrolig lättnad och viktigt för livslusten.
Små framsteg höll hoppet vid liv under de kommande veckorna.
– När jag rörde på stortån för första gången blev barnen och Gunnar överförtjusta.
Så småningom blev hon utskriven från neurorehab i Umeå och flyttades till Sunderby sjukhus. Till slut, efter ungefär sju månader, fick hon komma hem till Pålberget. Då släppte ångesten.
– Kroppen var i stort sett ur funktion men knoppen fungerade fortfarande. Den insikten hade stor betydelse för mig och min omgivning. Jag kan delta i diskussioner och bidra med goda råd, säger hon och fortsätter:
– Jag har ställt om mitt sätt att vara. Det är så lätt att låta sig upptas av allting och skjuta upp saker, men jag har blivit mer intresserad av att prata med människor och jag har insett hur viktigt det är att hålla kontakt.
Stormyrbergets Caroline Trapp blev förlamad efter en fallolycka 2019. "Kroppen var i stort sett ur funktion men knoppen fungerade fortfarande. Den insikten hade stor betydelse", säger hon.
Varje dag kämpar hon för att återfå kontrollen över sin kropp. Hon gör framsteg efter framsteg.
– Först kunde jag klia mig på hakan, sedan näsan och sedan pannan. Nu kan jag stryka mig över håret, säger hon och berättar om hur svårt det varit att acceptera att inte kunna göra lika mycket som förut.
– Det värsta är att inte kunna dansa. Jag brukade dansa mycket med Dansgillet. Men jag är en person som inte tittar bakåt så mycket.
Efter fyrtio år går familjens stora verksamhet på Stormyrberget i graven. Lantgårdens mark har sålts till en jordbrukare och gården i övrigt till ett ungt par.
– Känslorna är tudelade. Det har varit fantastiskt roligt att arbeta med gården och det är tråkigt att den inte fortsätter drivas på samma sätt, men det är en svår verksamhet och en osäker bransch. Det är inte säkert att allting skulle komma igång på samma sätt ändå efter corona.
I augusti förra året byggde paret ett hus på ägorna där de ska tillbringa ålderns höst.
Från att ha levt ett aktivt liv med många järn i elden var Caroline Trapp plötsligt liggande utan någon kontroll över sin kropp.
– Man måste titta framåt. Jag och Gunnar ska göra det bästa vi kan de här åren, säger Caroline Trapp.