Vi möter henne på Ekbergs konditori i Piteå. Där hon sitter vid ett bord med en kopp te ser hon ut som vilken ung kvinna som helst. Ingenting tyder på att att hon för några år sedan var Tommy.
Den stora vändpunkten kom på hösten 2011. Tommy såg en tv-dokumentär om transsexuella personer. De berättade om hur de hade upplevt att de var födda i fel kroppar.
Tommy kände igen sig. Han förstod plötsligt vad det var som hade gjort att allt hade känts så fel: han var tjej född i en killes kropp.
– Jag hade mått dåligt länge, gått i terapisamtal och tagit antidepressiv medicin. Det förväntades att jag skulle leva som en man, men jag kunde inte se mig själv göra det. Redan som liten hade jag känt att jag inte var som andra men jag sa inget av rädsla för att bli retad. I tonåren kände jag tydligare att jag ville vara tjej.
När han såg tv-programmet kände han en väldig lättnad för att han förstod att han kunde få hjälp i Sverige men också rädsla för allt han skulle behöva gå igenom.
– Jag visste att folk skulle prata om och stirra på mig.
Tommy ägnade hela natten efter programmet åt att läsa på om transsexualitet på internet. Han visste att han ville göra en fullständig förändring och började att tänka ut ett nytt namn. Innan han somnade skickade han tre sms till några av sina närmaste vänner. Han ”kom ut”.
– Ingen hade förstått något innan. Jo, en, min första flickvän som är bisexuell själv. Hon hade anat att det var något åt det hållet.
Tommy blev Alice Snöfrost.
– Jag vände mig till en psykiatrisk mottagning och påbörjade en könsidentitetsutredning. Först pratade jag med en psykolog och sedan fick jag remiss till sjukhuset i Umeå där det finns ett utredningsteam som skulle klarlägga om jag var transsexuell. Jag fick berätta om mitt förflutna, om min livssiuation och min framtidsplan. Det skulle fastställas om jag var mogen för ett könsbyte och om det fanns psykiska eller fysiska hinder för det. Redan efter ett par möten fick jag min diagnos: transsexuell.
För hennes mamma var det en tuff tid. Hon hade tänkt att det hela handlade om en ”fas” som skulle gå över. Den bild som hon hade av sitt barn raserades.
– Men hon accepterade snabbt och följde mig till könsidentitetsutredningen som jag påbörjade i Piteå, säger Alice Snöfrost.
Hon förklarar att hon flyttade från Kalix till Piteå för att det är en större stad med större öppenhet.
– I Kalix var jag mer udda.
Alice Snöfrost påbörjade en behandling med det kvinnliga könshormonet östrogen och en laserbehandling för att ta bort hårsäckar i ansiktet.
– Östrogenet kände jag av på en gång. Jag fick ”pms” och blev jätteirriterad. Det mest fascinerande är att jag känner moderskänslor. Jag har aldrig brytt mig så mycket om barn tidigare men nu reagerar jag väldigt när jag ser en mamma med en baby.
Hon konstaterar att det är ”jobbigare” och dyrare att vara tjej.
– En kille tar på sig jeans och skjorta och går ut. En tjej ska sminka sig, raka benen och klä sig med stor omsorg. Jag väljer att vara mittemellan, en ”pojkflicka”, och när jag ska städa eller göra något annat fysiskt så använder jag mina gamla killkläder som jag inte behöver vara rädd om.
Alice Snöfrost väntar otåligt på att få göra en könskorrigerande operation som gör henne till kvinna helt och hållet.
– Alla transsexuella personer vill inte könsoperera sig men för mig är det självklart.
Hon påpekar att folk blandar ihop transsexualism och transvestism.
– Det är två olika saker. Transsexualism handlar enbart om ens könsidentitet. Det kan vara svårt att förstå.
Att vara transsexuell är enligt Alice Snöfrost inte lika socialt accepterat i vårt samhälle som att vara homosexuell eller bisexuell.
– Transsexuella görs det fortfarande narr av på ett annat sätt. Jag upplever att unga har minst respekt och acceptans för oss.
Själv är hon trots allt till freds med livet på ett helt annat sätt nu än tidigare.
– Det finns några jobbiga förluster. Några personer som stod mig nära vill inte längre ha med mig att göra. Men det mesta är positivt. Nu har jag framtidsplaner och är den jag är, säger Alice Snöfrost.