Det var ett tungt besked som Piteå-Tidningen fick ta emot i tisdags. Redaktionen publicerade tre långa texter där de uttryckte sin sorg och kärlek för Bengt-Urban Fransson. Men det var inte bara redaktionen som fick chansen att uttrycka sina känslor. Hans bästa vän Maria Stenberg, skrev också en text där hon förklarade hur mycket han betydde för henne.
– Han var en jättegod vän, högt älskad faktiskt. Han var en person som var lätt att älska, en som man inte lätt glömmer, säger Stenberg.
LÄS MER: Arbetarrörelsen har sorg
Stenbergs och Franssons vänskap började i Arjeplog där båda engagerade sig i politiken i mitten av 90-talet.
– Han var den skarpa hjärnan och vi andra var mera entusiastiska än politiskt skarpa. Han hade varit S-studenternas ordförande i Växjö när han pluggade, så när han kom till Arjeplog var han ganska slipad politiker redan då.
Under åren i Arjeplog växte deras vänskap vidare och de började umgås på fritiden. 1998 gick Maria Stenberg igenom en skilsmässa och hennes bästa vän fanns vid hennes sida och hjälpte henne med barnen. Något som hon nu uppskattar mer än tidigare.
– Han tyckte jättemycket om barn. Vi och barnen har rest flera omgångar med honom. Mina ungar har jättemycket minnen med honom, han var så trevlig mot alla han träffade, säger hon.
Bengt-Urban Fransson var också enligt Maria Stenberg en fruktansvärd dålig förlorare när det kom till sällskapsspel. Han kunde bli besviken i flera månader när han inte lyckades som han hade förväntat sig, berättar Stenberg.
– Jag tror att han är den smartaste människan jag kände. När det gäller melodifestivalen kunde han allting, till och med vilka som kom tvåa och trea under 1978-talet.
Fransson var en troende kristen. Han var kyrkvärd och talade väldigt ofta med Stenberg om sin tro.
– Han hade det jättejobbigt i och med att han var homosexuell. Han tog inte alltid strid för sig själv utan tog strid för alla andra. Han fick rätt mycket otäcka mejl när han var kommunstyrelsens ordförande för han var den enda som var öppet homosexuell.
Efter 15 minuters intervju med Maria Stenberg kunde hon inte längre hålla tillbaka tårarna och lät dem rinna.
– Det känns jättetomt. Det är så det kommer förbli. Han fattas mig och många andra.