Harrfiske i Piteälven

Piteälven, denna vackra skogsälv som startar sin magiska resa mot kusten uppe i en fjällvärld som också vintertid hyser underbart fiske. Denna fiskeresa var en av sommarens kortare turer mot harrarnas paradis i den stenrika Piteälven där harren finner gott om föda och perfekta ståndplatser.
 
Harren eller Thymallus Thymallys är känd under många vackra namn, däribland "strömmarnas dam". Det är en fisk som tillsammans med öringfisket står på min agenda sommartid. Med goda vänners sällskap är det underbart att få vada ut i denna fina älv. Vädret visar sig från sin fina sida dessa två dagar vi väljer att besöka älven denna "kort-resa". Lite vind och bra temperatur i vattnet! Efter över 30 års intensivt fiske och efter att i många ungdomsår jagat storfiskregistreringar (Sportfiskarna gädda, id, harr, abborre, öring etc) så har fisket i mogen ålder som för många koncentrerats till passionen av att vara i naturen, vara med goda vänner och avsmaka alla intrycken som finns när jag fiskar, jag njuter varje sekund.
 
Efter att ha placerat kåtan och gjort lägret beboeligt för vårt korta fiskeäventyr, jag guidade en skåning som bara hade möjlighet stanna en natt, så startar vårt fiske och allt går bra.
 
Vi befinner oss runt Heikaströmmarna i Piteälven. Eftermiddagsfisket går bra och vi landar och återbördar ett fint knippe harrar och öringar. De fina exemplaren får efter välförtjänt kamp vila en tid i handen och andas syresatt vatten innan de åter simmar ut i sin älv. Det är ett underbart ögonblick att få känna harren vila i handen och sedan se den simma tillbaka.
 
Efter en kortareeftermiddagspaus med fika och sotpannekaffe intaget på en vacker klipphäll 5 meter från den brusande forsen känner vi oss styrkta att packa vandringsryggsäcken för kvällens fiske och middag vid forsnacken.
 
Vinden avtar och himlen är helt molnfri. Enorma och då menar jag extrema kläckningar har skett av nattsländor som nu alla vill lägga sina ägg. Detta med följden att när vi står utvadade i vattnet så har vi så mycket som 20-30 nattsländor som kryper in i öron, näsborrar, på och bakom glaset på glasögonen, i munnen etc. Vi låter som frustande tjurar där vi står i vattnet i försöken att hålla borta dessa sländor från ansiktets alla öppningar. Som det kittlar dessutom!!
 
Vi gör en kaffeeld och nuter av sotpannekaffet innan fisket tar vid.
 
Jag säger till mina två fiskekamrater att göra eld så ordnar jag tre matfiskar för middag, tar bara tre kast säger jag med glimten i ögat.
 
Tydligen vinner jag inte den respekten för jag hinner bara vada ut så har mina kompisar intagit positioner bredvid mig i strömmen.
 
Jag blickar ut öden för mig välkända strömmen och fiskar med att dubbelmontage av nattsländor i dels puppstadiet (längst ut) och en form av kläckare längre upp och en mycket lång, dock svårkastad, 6 m tafs.
 
Jag gör totalt tre utlägg mot en strömkant med ett fin ”blanka” och mindre sten på botten. Resultatet på tre utlägg här ger 3 harrar, 53/52/51 cm. Underbara fiskar.
 
Kombinationen är extremt lyckad för harrfiske i strömmande vatten eftersom kläckaren fungerar som både indikator och dessutom får den puppan att flyta rätt i strömmen. Många gånger misslyckas allt från nybörjare till mycket erfarna flugfiskare med att presentera ytflugor (våt) eller olika larv-/pupp-/nymfstadier eftersom vår imitation rör sig konstigt i strömmen.
 
I den pool jag står i nu har jag varit med om att två erfarna fiskare ifjol gick ut och  kastade 50 utlägg var utan att registrera napp. "Här finns ingen fisk", var utlåtandet efter försöken. Jag avvaktade och vadade sedan ut och fick ca 40-50 fiskar mellan 6 hg men snittet på harren låg runt 8-9 hg på mycket kort tid.
 
Hur kan detta komma sig?
 
Jo, det är givetvis så att det gäller som alltid att veta vad du ska presentera för fisken, läsa vattnet, kasta rätt för rätt "flyt" i vattnet men framförallt registrera hugget. På torrfluga kan detta vara lättare då fisken tar flugan på vägen upp men det kan både slå den med stjärten och ta den på väg ner och då kan även torrimitationer vara svåra att fånga fisken på.
 
Men när det gäller puppor eller andra nymfer etc som ska fiskas på olika djup under ytan så kastar många ut och får "ingen fisk". Det kan givetvis vara så att fisken inte alls är på humör för att nappa men också för att presentationer eller oförmågan att upptäcka hugget.
 
Vissa flugor som fiskas i ytfilmen däribland många nattsländepuppor kan vara lättare men även dessa flugor kan vara svåra att upptäcka huggen på.
 
Med en fluga ovanför tex Klinkammer eller min egen version av en kläckare som jag fräckt nog kallar Håven 1 för sin enorma förmåga att fånga stor harr fiskar jag som flugan närmast spöet.
 
Den utgör förutom bete också en nappindikator i strömmen och när jag väl lägger ut fluglinan stirrar jag blint på denna fluga. Många gånger kan jag upptäcka en så liten stramning eller drag i tafsen som skiljer sig från hur strömmen rör sig som 5 cm. Då höjer jag spöet och i 95 fall av 100 sitter harren på kroken.
 
Detta är en ganska svårkastat fiske men så otroligt effektivt. Många fiskare missar helt enkelt huggen för att de aldrig ser eller känner hugget. Ligger tafsen i krumelurer i vattnet är det stört omöjligt känna hugget förutom i de fall hugget kommer explosivt och fisken krokar sig själv.
 
 
Under de sista fyra åren har jag tagit över 800 harrar över 8 hg och ca 200 harrar över 1,1 kg. Underbara fiskar som på olika sätt höjt passionen och njutningen i fisket. Fiske är inte siffror utan passion och total avkoppling.
 
Det finns inget som slår att få stå i en härlig ström, landa en vacker fisk och sedan återbörda den i sitt rätta element med en kyss på fiskens "panna" och med orden: lycka till på livsfärden!
 
Är det en grann fisk mäter vi längd och väger snabbt (super samson) men detta har jag bara gjort i kontrollsyfte vid enstaka tillfällen avseende den korrekta harrskalan. Jag förundras över de som säger sig få tunga fiskar som är mycket korta, i ström har jag aldrig fått en fisk som avviker från harrskalan med ngn större differens. Därav har jag vägt en hel del fisk vilket jag aldrig gjort tidigare, bara måttat de stora med måttband.
 
Vid en särskilt god fångst som är återbördad brukar vi fylla vår kåsa med en single malt och ta en gnutta porlande friskt fjällvatten och bara njuta av stunden där vid den vackra älven.
 
Denna natt och kväll gav ett flertal fina harrar. Jag brukar aldrig registrera dem men tänker göra denna gång eftersom jag förundras över antalet anmälda fiskar som har sådan differens, avser strömfångade harrar, mot den harrskalan som finns.
 
Jag har de sista fyra åren kollat massor av stora fiskar. Inte alla men många av de stora fiskarna under de sista fyra åren har jag kollat bara för att undersöka detta närmare. Nästan ingen har diffat mot längd/viktskalan. Jag vill inte hävda att fiskare ljuger, det tror jag inte men jag längtar till den dag jag får harrar som är "feta". Med det menar jag korta och väger mycket.
 
Ingen av mina 200 harrar över 1,1 kg de sista fyra åren har uppvisat denna differens. Räknar jag in den över 800 harrarna över 8 hg under samma period har de nästan inte uppvisat någon differens.
 
Summering:
 
Dessa harrar var de mest välfyllda fiskar jag sett i min över 30 år intensiva jakt på storharren.
 
Dessa fiskar var det mest proppfulla jag överhuvudtaget sett i fiskväg förutom någon gädda i mage/tarm. Jag fick denna natt ett 15 tal fiskar över 1,1 kg och det får bedömas vara ett kanonfiske efter Strömmarnas dam. Fiskarna denna natt stämmer helt in på harrskalan och det är värt att säga att fisken på¨57,5 cm är ngt av de kraftigaste harrar jag sett. Otroligt vacker och kraftig fisk som tyvärr fick dö för tidigt.
 
I fem år har vi observerat en harr över 70 cm, vi mätte en sten som är över ytan och filmade harren när den gick upp som en delfin och visar hela sin sida långsamt i strömmen! Det är nästan flugfiskearmen darrade där vi satt gömda bakom en buske. Vid ett enda tillfälle har den nappat men gick fri efter att ha gått längs botten över en hel ström…. Vår uppskattning efter att ha mätt en referenssten är fisken var runt 75 cm, troligen runt 77cm och borde ha varit en av världens största harrar. De sista åren har vi aldrig sett den mer. Värt att observera är att fisken ALLTID stått på exakt samma plats. Vid lågt vatten var den upp maximalt två gånger per dygn.
 
Jag har faktiskt haft mardrömmar om vad jag skulle ha gjort om jag landat denna stora harr. Ta den med för att "stoppa upp den" eller återbörda till sina strömmar?
 
Det roliga är att i alla fall se dessa stora fiskar. Troligen har denna stora harr dött av ålderskäl, låt oss hoppas att den gjort det och inte fastnat i något nät eller dylikt. 
 
Jag är ingen viktjägare, mer naturälskare med en passion och en form av själsladdning som består av flugfiske. Här laddar jag min kropp och smakar och njuter av naturen och dess känsliga kretslopp.
 
Ett gott råd är också om det är så att ni misstänker att fisken ej får registreras som storfisk och därför dödar fisken för att ta hem den. Väg på godkända vågar för storfskregistrering i så fall, kostar allt från 295kr och uppåt. Finns många godkända vågar av Sportfiskarna i intervallet 295-500 kr. Dessutom mkt fina vågar som är lite dyrare.
 
Med detta kan vi återbörda dessa fina fiskar och tänka på den avelsförmåga de faktiskt har. Fisket räknas ej i kilot, vilket artikeln kan antyda, den räknas i minnen och att njuta i stunden.
 
I sommar kommer jag nog att ta runt 50 harrar ånyo över 1,1 kg, tänkt så trist och oerhört onödigt att döda alla dessa! Jag har dåligt samvete över att ha dödat fyra fina fiskar på kortresan enligt bilder ovan. Men när jag denna kväll får så otroligt gott om stor fisk så fick ett par av dem bli middag och det bör man som fiskare unna sig men matfisken bör vara ngt mindre!
 
Mitt råd: Återbörda så många du kan som ligger i de större storlekarna, är det gott om tex 6-8 hg fisk är det en lagom matfisk.
 
Harren är en fisk som absolut helst ska avnjutas färsk. Jag fördömer verkligen dem som på olika sätt försöker få med sig så många kilo som möjligt hem från sin fisketur. Hade jag haft råd hade jag skänkt en slant så de kunnat köpa annan fisk till sin frys!
 
Detta med återutsättning gäller inte bara harren utan många andra arter men särskilt fjällmiljöer kan vara extremt känsliga om all fisk tas upp och dödas om det finns varierad storlek i sjö eller ström. Vid bestånd av samma storlek s.k. tusenbröder råder annan jargong.
 
Med detta inte menat att du som fiskare inte ska njuta av fisken, givetvis ska vi avnjuta färsk fisk på vår tur med goda vänner och med goda attribut. Det är detta vi minns när vidderna täcks av det vita snötäcket och isen täcker våra strömmar och sjöar. Det är då vi minns en särskild fisk, en särskild kväll eller helt enkelt åker en mental resa tillbaka till den underbara samvaron med goda vänner i en frisk natur. Det är då passionen gror och vi blickar framåt mot nästa år och våra tankebanor mynnar ut i nya kreationer vid flugstädet.
 
Skitfiske på er alla!
(För er som ej vet vad detta är, fråga en vän, ej menat att förolämpa.) 
 Med vänlig hälsning.