Kommer du till Djurkliniken i Öjebyn för att avliva ditt djur får du kliva in genom en separat ingång. Inne i avlivningsrummet finns bland annat ett bord, en låda med mjuka pappersservetter och ett par värmeljus.
– Är det en stor hund som ska avlivas lägger vi en madrass på golvet. Annars försöker vi lägga permanentkanylen när djuret är på bordet, säger Linda Grimm, legitimerad djursjukskötare på Djurkliniken i Öjebyn.
När kanylen ligger rätt i kärlet kan djuret få ligga i famnen.
Alla djur som avlivas får inte någon lugnande spruta innan avlivningen.
– Om det är en lugn hund som ska avlivas får de en narkosspruta och somnar in. En mer nervös hund får först en lugnande spruta i nackskinnet. Vi försöker prata med djurägarna gällande hur deras djur mår och lyssnar på vad de säger. Om de säger att hunden är stressad börjar vi med lugnande, men oftast försöker vi utan, säger Linda Grimm.
Hon berättar också att det är svårt att ge en katt en narkosspruta i vaket tillstånd, då de ibland inte gillar att bli fasthållna. Är en katt väldigt gammal eller väldigt sjuk kan de avlivas utan lugnande, men sällan annars.
Det är främst katter och hundar som avlivas på kliniken, men det händer att även kaniner och marsvin och andra smådjur går samma öde till mötes. På så små djur är det svårt att hitta ett tillräckligt stort blodkärl, så de får en injektion i buken.
– I de fallen tar det fem till tio minuter innan de är borta, säger Linda Grimm.
Den vanligaste anledningen till avlivning är ålder och sjukdom, men det händer även att unga djur avlivas.
– Vi vill ju att folk ska kunna lita på oss och att vi gör vad de ber oss om, men kommer det in en niomånadersvalp frågar vi varför den ska tas bort, säger Linda Grimm.
– Sen vägrar vi ju inte någon att avliva sitt djur, men rent etiskt kan det kännas fel att ta bort en frisk unghund eller valp, säger Linda Grimm.
Efter avlivningen ska djuret dödförklaras. Det görs alltid av en veterinär.