Familjen Carlzon har under åren tagit emot fyra familjehemsplacerade barn. Första barnet var bara tio dagar gammal när han kom till deras hem.
– Som så många andra familjehem halkade vi in på ett bananskal. Vi tänkte att om Gud vill och sociala myndigheter vill ska vi ta hand om det här barnet, säger Stig-Roland Carlzon.
Deras äldsta dotter var då bara ett och ett halvt år och de funderade mycket på hur det skulle påverka familjen. I dag arbetar hon som socionom och han tror att uppväxten har påverkat hennes yrkesval.
– Man tänker ju alltid på det fast vi tror ändå att man får mer än man ger. Men det är ju viktigt att alla i familjen får ha synpunkter för det påverkar ju alla, säger han.
Fosterbarnen ser han som sina egna och de har alla blivit en del av familjen. Men resans gång har som med allt annat inte varit felfri.
– De har berikat vårt liv enormt. Jag tycker att barn är den största gåva som finns och det är en stor förmån att få ta emot ett barn. Sen är det inte alltid enkelt men livet är ju inte alltid enkelt, säger Stig-Roland Carlzon.
Sedan en tid tillbaka är han ordförande i Familjehemmens Riksförbund i Norrbotten som erbjuder stöd till alla familjehem i länet.
– Det finns ett behov av ett nätverk där familjehemmen kan få stöd och råd av varandra. Ibland kan man stöta på saker som man inte stöter på med sina biologiska barn. Det finns två behov tror jag, ett är att ge stöd och det andra att få. Av den anledningen är nätverket bra, säger Stig Roland-Carlzon.
En bra relation med både barnet och de biologiska föräldrarna men även socialförvaltningen och skolan lyfter han fram som en viktig faktor för att kunna skapa en trygg miljö för barnet.
– Relationen är viktig för annars är det svårt att nå varandra. Det är ett teamwork för vi jobbar ju tillsammans mot samma mål. Jag har aldrig träffat en förälder som inte velat sitt barns bästa, säger Stig-Roland Carlzon.