– Här någonstans ska de finnas. Det är jag helt säker på.
Bosse Lundkvist, 57, rotar i en kartong på betonggolvet i garaget i villan på Djupviken, strax utanför centrala Piteå. Buntar med gamla papper och annan bråte åker upp.
– Jo. Här finns det lite grann, säger han, och lyfter upp en vit plastpåse.
Han håller upp två tio centimeter tjocka buntar med blekta oddsetkvitton daterade från december 1989 till februari 1990. Varje kvitto är på 500 kronor – maxinsatsen.
– Det är många årslöner det här...
Hösten 1984.
Tillsammans med två kompisar flyttade den då 27-årige Bosse Lundkvist till Stockholm. Tanken: livnära sig på travspel.
– Vi hade ett spelgäng i Piteå, vi var väl fem, sex stycken totalt, som tagit in några större vinster. Vi spelade kanske för 2000 kronor per person och helg. Men det var ju för vinstpengar. Jag hade fast jobb som sportreporter på Piteåtidningen och sade upp mig. Min mamma var förtvivlad. Hon gjorde allt för att övertala mig att stanna kvar på PT, men vi hade bestämt oss.
Trion flyttade in i en hyrestrea i ett rosa hus på Mariehällsvägen i Bromma, på gångavstånd från Solvalla.
– Vi hade en hyfsad kassa när vi flyttade ner och det gick ganska okej. Vi höll oss på samma nivå något år. Men sedan kom det in andra spelare. Helt plötsligt hade vi fem olika bolag med fem olika tippare och snittade en kvarts miljon i veckan.
Hur fick ni fram pengar?
– Vi hade en bank i ryggen. Vi hade en bra bankkontakt som fixade fram vanliga lån. Bankdirektören och ett par ur styrelsen var med och spelade.
Hur såg livet ut?
– Det var ett jävla liv. Spel dygnet runt. Vi reste runt på travbanorna under veckorna, 10 000 mil om året trots att vi flög de riktigt långa sträckorna.
Det höll i fem år – sedan var man vid vägs ände.
– Jag och min bäste spelkompis hade skulder på 600 000-700 000 kronor var ungefär.
Men tiden som yrkesspelare i Stockholm hade bara börjat.
Vi sitter på Ekbergs klassiska fik efter gågatan i Piteå, med kaffe och skinkmacka. Bosse Lundkvist berättar anekdoter efter anekdoter, stora vinster som rakats in och andra gånger när Fru Fortuna räckt ut tungan på mållinjen.
Under tiden ringer hans mobiltelefon titt som tätt. Det är allt ifrån gamla spelkompisar och familjemedlemmar som vill ha hjälp med dagishämtning till ett par höga framstående ledare ledare i ett par av Sveriges mest hyllade klubbar på hockey- och fotbollssidan.
Under tiden i Stockholm fick han ett stort kontaktnät i idrottsbranschen, ett nät som vuxit sig allt större genom åren. Han ägde hästar som var i träning hos dåvarande stortränaren Tommy Hanné. Många idrottsstjärnor och idrottsprofiler är även travspelare och hästägare, och det ena gav det andra.
– Man får ju höra hur mycket som helst. Tips om både det ena och det andra. Yrkesspelare känner varandra, och till samma krets hörde på den tiden illegala bookmakers.
Via spel kände han även exempelvis Dragan Joksovic, serben som polisen ansåg var en av Stockholms gangsterkungar och som sedermera mördades på Solvalla.
– En profil och mot oss var han alltid trevlig. Men att vara spelare är ett tufft liv och visst är det många som tänjer på gränserna och som har kontakter i undre världen. Det går in i varandra. Samtidigt är det en myt att det bara är så. Går man på Solvalla så träffar man gamblers från alla samhällsklasser, från uteliggare till bankchefer, finansmän, styrelseproffs och politiker.
I början av 1990 briserade Spelskandalen. Expressens avslöjande skakade om Idrottssverige.
Bosse Lundkvist var inte skakad.
Han var en av huvudaktörerna.
Efter kraschen med travbolaget hade spelandet mer och mer styrts in mot oddsetspel, som infördes av Tipstjänst på senare delen av 1980-talet.
– Vi hade massor av kontakter som gav mycket tips. Vi gick på en propp som var en läggmatch i slutet av 80-talet, som faktiskt blev fröet till Spelskandalen. Vi hade spelat 300 000 på en trippel till 1,70, två matcher var inne och vi skulle bara räkna in matchen Boltic-Borgia. Det var klasskillnad, ungefär som att Luleå Hockey skulle möta Rosvik. Vi hade varit på trav på Färjestad och svängde förbi Tingvalla för att se matchen. Efter några minuter ledde Boltic med 2–0 och då åkte vi. Det var ju klart. När vi rattade in Sportradion ett par timmar senare hörde vi att matchen slutat 2–2. Vi fattade ingenting. På Solvalla några dagar senare träffade jag en kille som berättade att matchen var brakriggad. Efter det började jag studera bandyn.
Tipstjänst hade fasta odds och inga spärrar på insatserna på den tiden. Bosse Lundkvist berättar bland annat om ett oavgjort resultat mellan Selånger och Vänersborg, och om två matcher med ett topplag inblandat.
– Under 1-1,5 år efter det gjorde vi oss stora pengar. Vi visste vilka killar som drog i trådarna. Allra mest spelade vi vid tiden för Spelskandalen, och just därefter.
Expressen anklagade Frölunda, Boden och Boltic för läggmatcher.
Otroliga uppgifter florerade. Tunga spel hade registrerats på samma matcher. En ung kvinna hade bland annat kommit in till ett spelombud med en plastkasse med sedlar som satsades på samma trippel.
– Expressen var rätt ute i sak men fel ute på lagen. De blandade äpplen och päron. Frölunda var exempelvis helt oskyldigt och hade inget att spela för och trippeln med förlust för Frölunda i tre matcher var uträknad. Vi vann 3-4 miljoner på den, säger Bosse Lundkvist.
NSD fick som enda tidning tag på Piteåbon, som var på repövning i Kalix. I en stor intervju berättade han redan då om de tunga spelen.
– Polisen, Tipstjänst och Expressen... alla var fullständigt yra när de skulle försöka reda ut allt. Tipstjänst hävdade utåt att sådana här tunga spel aldrig inträffat tidigare. Men jag hade ju bevis. Jag hade sparat alla kvitton i en skokartong hemma.
När staten åtalade Expressen för förtal var Bosse Lundkvist den anonyme storspelaren som kallats som vittne. Men han vägrade svara på alla frågor från Justitiekansler Hans Stark med hänvisning till att han själv inte var åtalad. Ett vittnesmål som slutade i applåder från journalisterna i rättssalen och omnämndes i Expressens legendariske chefredaktör Bo Strömstedts bok Löpsedeln och insidan.
Expressen friades sedermera.
Bosse Lundkvist sitter förstås inne med massor av information om händelser bakom och under Spelskandalen. Han berättar om utlandsresor och om höga samhällstoppar som var inblandade – och säger att han ska skriva en bok.
– Jag vet precis vad som hänt, vem som gjort vad och varför. Det har under alla år florerat många missuppfattningar och direkt felaktiga uppgifter. Men jag kan inte berätta allt nu. Kanske blir det så att Spelskandalen blir en bok eller ett filmmanus framöver. Några förläggare och aktörer inom filmbranschen har hört sig för med jämna mellanrum sedan 1990. Det kanske blir min pensionsförsäkring, säger han med ett skratt.
Fler spelskandaler har avslöjats efter det här. Ett aktuellt fall nu handlar om basketdomare som stängts av eftersom de misstänks ha spelat på matcher de dömt.
– Jag har ingen direkt insyn i det fallet men förvånad...nej, inte det minsta. Fixade matcher är mer aktuellt än någonsin. Kanske ett av 100 000 travlopp är uppgjort. 99 procent av alla elitmatcher är rena. Men det förekommer riggningar frekvent. Inte minst i serierna under eliten. Går man på mycket idrott så ser man en hel del tok, eller hur? Golf och tennis, exempelvis. Där kan spelarna tjäna mer på att lägga sig än att ta en tiondeplats i en turnering. I Finland tvingades man lägga ned ett helt elitlag i fotboll för några år sedan. Men spelbolagen är på sin vakt. Många spel numera sker därför utomlands, i Hongkong till exempel.
1992 kom vändningen i yrkesspelaren Bosse Lundkvist liv.
Tillsammans med en nära vän och spelkamrat hade han vunnit drygt 300 000 kronor på trav. På den tiden tog det två veckor innan vinsten betalades ut men kompanjonen behövde pengarna omgående.
– Vi tog det felaktiga beslutet att sälja vinstbongen. Köparna betalade hälften av summan kontant och andra hälften med nypressade obligationer. Jag ringde en jurist som ingick i vårt spelbolag. Han förklarade hur jag skulle göra och jag gjorde exakt som han sa. Jag åkte till ett av de större bankkontoren i Stockholm och fick besked att obligationerna var juste. Jag bodde i Örsundsbro på den tiden och två dagar senare, efter att jag lämnat grabben på dagis, stod två privata polisbilar på uppfarten.
Det blev husrannsakan och allt slutade med att Bosse Lundkvist ensam åkte dit på ett halvår i fängelse för häleri.
– Rätten tyckte att jag borde förstått att det var något skumt med obligationerna. Det visade sig att de kom från ett av de större rånen som genomförts i Sverige på den tiden. Av de jurister som läst domen har samtliga dragit slutsatsen att det var "tacken" för att jag avstod vittnesmålet under Spelskandalen. Min kompis och min vän juristen vittnade i rätten och berättade att jag handlat precis som de rådgivit mig, men det spelade ingen roll.
Handel med vinstbongar var vanligt under 1980-talet och början av 1990. I dag existerar det inte längre.
– Att köpa vinstkvitton var väldigt vanligt bland större företagare och en del samhällstoppar som gjorde aktieklipp. Vi fick ibland förfrågningar om vinstkvitton på enorma belopp.
Bosse Lundkvist behövde bara avtjäna tre månader i fängelse. När han kom ut tog han beslutet att karriären som yrkesspelare var över och flyttade hem.
– Jag insåg att det här livet inte var bra för någon. Men ekonomiskt var det ingen katastrof. Jag hade väl cirka 150 000 i skulder.
Sedan dess har han försörjt sig som frilansjournalist, huvudsakligen åt Piteåtidningen men även exempelvis åt NSD.
– Visst, det kretsar mycket kring spel nu också. Trav, hockey och fotboll. Jag skriver ju mestadels om just det.
Och spelar gör han fortfarande. Med blandad framgång. Med kompisgäng som går ihop och spelar V75 och V86, men på en helt annan nivå än tidigare. Några vinster modell större har kompisgänget plockat in sedan han flyttat hem.
– Men man får vara nöjd om det snurrar runt någorlunda.
Nyligen tippade han in 1,7 miljoner på stryktipset åt ett bolag som bland annat innebar att Piteå IF damfotboll fick nästan 180 000 kronor.
– Det var på en felskrivning, dessutom. Jag hade råkat skriva tvåa på Chelsea-Sunderland, och så gick den in. Jag ska aldrig mer snacka om stolpe ut efter det där.
Och även om han dragit ned på insatserna rejält så kan det bli att han spelar V75 för 1500 kronor en lördag.
– I vanliga folks ögon är det mycket pengar. Jag har många vänner som passerat revy, som från att ena dagen ha tjänat oerhörda pengar till att andra stunden inte ha så de klarar sig för dagen. Jag har aldrig själv sett någon lycka i pengar och jag har sett väldigt få exempel på att pengar gör någon lycklig. Men visst, de som har mycket pengar äger en annan sorts frihet om de kan hantera den.
Två timmar senare är intervjun slut. Bosse Lundkvists kaffe är iskallt och bara halvdrucket. Han tuggar i sig sista biten av skinkmackan.
– Det hade varit ett bra mycket lättare liv att bli kvar på PT. Men jag har aldrig ångrat mig. Aldrig någonsin. Jag har sett hur myndigheterna fungerar. Hur samhället fungerar på hög nivå. Hur höga chefer räddas när det brinner, hur man håller varandra bakom ryggen och bluffar andra.
Bo Lundkvist står i garaget på Djupviken, vid hyllan där fem, sex par slitna fotbollsskor trängs med en vattendunk och en gasolbehållare.
Han bläddrar bland oddsetkvittona, samtliga från tiden för Spelskandalen. Hummar igenkännande till trippeln som spräcktes av att Tälje slog Björklöven i den allsvenska ishockeyn. Vi konstaterar att han skulle kunna tapetsera ett helt rum med förlustbongar.
Vad känner du när du ser det här?
– Ja...det är helt overkligt. Surrealistiskt. Som något från en tid som aldrig existerat. Behöver du se fler, förresten? Här finns en påse till.