Mamman gjorde ett starkt intryck i rätten, där hon förhördes med hjälp av en tolk.
Hon inledde med att berätta om sin dotter.
– Jag var inte bara mamma till "Ploy" jag var även hennes bästa vän. I mitt liv var hon den som jag var närmast. Hon hade ingen pappa, pappan dog när hon var 11 år. Mestadels var hon hemma, hon gick inte ut så mycket. ibland fick jag säga till henne att gå ut och träffa kompisar, sa mamman.
Mamman berättade att hon fått klart för sig att 22-åringen var hennes dotters pojkvän efter att han hjälpt henne i samband med en mopedolycka.
– Jag var jätteglad att min dotter hade pojkvän, jag lagade mat till honom. Men han ville äta ute i stället. Han var ganska blyg.
Mamman sade vidare att hon inte tyckte om 22-åringen, eftersom han gjorde hennes dotter ledsen i samband med att relationen tog slut.
– Det var 22-åringen som gjorde slut med "Ploy". Det var för att hans bästis inte tyckte om asiater och tyckte att 22-åringen skulle göra slut.
En tid efter att förhållandet tagit slut berättade dottern att hon då och då träffade 22-åringen. Ibland på shoppingcenter.
– Jag sa: Du ska inte träffa en kille som har gjort dig så ledsen.
Sedan ställde åklagaren frågor om vad mamman visste om dotterns tränare. Hon sade att han hämtade dottern vid några tillfällen. En gång när hon tog studenten, samt några tillfällen när hon skulle till träningen.
Att de hade en relation kände inte mamman till, förrän hon efter att dotterns försvinnande loggade in och läste på dotterns Facebooksida.
– Hon ville nog inte oroa mig.
Ändå försökte hon stoppa tränaren från att hämta dottern.
– Det kändes inte rätt. Hon pratade om honom hela tiden, det var nästan för mycket. Kan du sluta prata om honom, tänkte jag. Hon sa att hon ser upp till honom som en "pappa".
Mamman berättade också om den sista dagen hon såg Vatchareeya i livet. Dottern åt frukost, tittade på en humorserie från Thailand på datorn och delade ut reklam på eftermiddagen. Sedan sade dottern att hon skulle gå till en kompis och plugga fysik.
– När jag är hemma håller jag bara på med datorn hela tiden, sa hon. Det är lugnare hemma hos kamraten, datorn där är jättelångsam. Jag frågade om kamraten är en tjej eller kille. Hon sa "en tjej", berättade mamman.
Dottern lovade att komma hem och äta middag, som brukade vara vid 20-tiden. Fysikboken bar hon med sig i en plastpåse, slog modern fast efter att åklagaren flera gånger frågat om detta.
Åklagaren frågade också om Vatchareeya hade för vana att vara borta länge.
– Inte ofta. På ett år, kanske, två-tre gånger. Till exempel om hon ska plugga hos en kompis en helg och ibland har kommit tillbaka på söndagen.
Efter klockan 22 blev styvfadern orolig och försökte ringa Vatchareeya. På söndagen försökte de åter ringa, utan resultat.
– Men inte jätteofta. Jag var övertygad om att hon var hos sin kamrat.
Dessförinnan hade Kriminalteknikern Carola Mickelsson berättade om hur det gick till när 22-åringens lägenhet genomsöktes.
– Lägenheten var jämnt nedsmutsad, det låg kläder lite överallt. Ganska snabbt var jag inne på toaletten och hittade en tejprulle på skåpet tillhöger om toalettdörren. Tejprullen reagerade jag över på en gång eftersom den var av samma typ som den som hade hittats i den avlidnas hår, sade Mickelsson.
Det man letade efter i första hand var blod eller blodstänk. Även avloppet genomsöktes noggrant.
– Vi har inte hittat blodstänk eller blod som tyder på att blodigt våld ska ha skett i lägenheten, säger Carola Mickelsson.