Gåtan som förbryllar poliser, åklagare och elsäkerhetsverket är som starten på en deckarroman.
Det var i slutet av september och solen värmde fortfarande skönt vid kusten i Norrbotten.
Under måndagen utlöstes två strömavbrottslarm på Piteå älvdals sjukhus. Det första kom på natten, klockan 00.49. Det andra kom flera timmar senare, klockan 17.00 på eftermiddagen.
Vid det andra larmet indikerade den tekniska utrustningen att något var fel i transformatorrummet. Personal skickades till platsen för att undersöka vad som kunde vara fel. När en av de fyra tjocka plåtdörrarna låstes upp gjordes en makaber upptäckt.
På det lilla golvet, ungefär 1,5 X 2 meter, låg en människa svårt bränd och kämpade för sitt liv.
Människan visade sig vara en kvinna från Piteå, som av polisen beskrivs vara i 20-årsåldern.
För henne väntade en kamp för att överleva. Hon vårdades under det första dygnet på Sunderby sjukhus, men bedömdes vara så illa däran att hon under tisdagen flögs till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att få bästa tänkbara vård.
Samtidigt som experter på svåra brännskador kämpade för att rädda hennes liv försökte flera personer att söka svar. Det startades av naturliga skäl en polisutredning. Men även Piteå Älvdals sjukhus startade en egen utredning som även kom att inkludera elsäkerhetsverket. Alla ville försöka lösa den obegripliga gåtan.
Vad hade hänt?
Hur hade den unga kvinnan lyckats ta sig in i ett livsfarligt rum som alltid är låst?
Hade det skett ett brott – och i så fall vilket?
Det har nu gått två månader sedan den unga kvinnan hittades den 29 september.
Under den tiden har polisen gjort allt den kan för att försöka hitta svar på dessa frågor. Polisen Tomas Karlsson, som leder utredningen, säger att man förhört ”åtskilliga personer”.
Den viktigaste förhörspersonen har utan tvekan varit kvinnan själv. Trots dåliga odds överlevde hon tack vare skicklig vård och kunde efter en tid återvända till Sunderby sjukhus.
Tomas Karlsson berättar att han personligen förhörde kvinnan på plats på sjukhuset.
– Hon var svårt bränd, det kunde man se. I övrigt vill jag egentligen inte ge några kommentarer om hennes tillstånd.
Problemet för polisen var att hon inte kunde ge några svar. Hon säger att hon inte minns någonting av händelsen. Inte heller varför hon var där och allra minst hur hon tog sig in i transformatorrummet.
Efter det har Karlsson pratat med kvinnan några gånger per telefon – men minnet har inte återvänt.
Berit Westerberg är säkerhetssamordnare vid Piteå älvdals sjukhus. Hon gick tidigt ut med ett pressmeddelande där hon förklarade att sjukhuset skulle göra sin egen utredning för att se över vad som kunde ha inträffat.
När NSD pratar med henne är hon precis lika undrande och förbryllad som hon var för två månader sedan.
– Från vårt håll är allt fortfarande en gåta. Det finns ingen saknad nyckel och ingen av oss kan säga att ”så här gick det till”. Vi har ju också alla blivit förhörda av polisen. Jag har alldeles nyligen redovisat vad vi kommit fram till till regionala säkerhetsavdelningen i Landstingshuset.
Westerberg säger att sjukhuset på eget bevåg kallade in Elsäkerhetsverket för att myndigheten skulle göra en egen oberoende utredning.
– Men de hade inga anmärkningar på våra rutiner eller vår säkerhet. Det var inte heller något fel på dörren. Allt fick godkänt. Men för att vara ännu säkrare har vi nu satt en bom över dörren så att det krävs dubbla nycklar för att kunna ta sig in.
Polisutredningen kom att ledas av chefsåklagare Mikael Lundqvist i Luleå och fick två olika brottsrubriceringar:
4 Olaga intrång.
4 Vållande till kroppsskada.
Den första brottsrubriceringen indikerar att polisens linje var att kvinnan självmant tagit sig in i transformatorrummet, vilket är olagligt. Dörrarna har tydliga varningsskyltar om att obehöriga inte äger tillträde.
Den andra rubriceringen tyder på misstanken att någon av slarv gjort det möjligt att ta sig in. Förmodligen genom att glömma att låsa dörren, eller av misstag gjort att den inte gått igen.
Problemet är att ingen verkar tro på den möjligheten. Fastighetsskötaren Anders Toresson säger att han är hundra procent säker på att dörren var låst – vilket den även var när kvinnan hittades.
– Det finns inte en möjlighet att den var öppen eller olåst. Den där dörren öppnas kanske två gånger per år.
Men det är fullt möjligt att polisen arbetat efter andra teorier.
Polisen Tomas Karlsson svarar svävande att ”teorier kan man alltid ha”, men är i övrigt hemlighetsfull och hänvisar till åklagare Mikael Lundqvist.
Och när NSD frågar Lundqvist om det finns eller har funnits misstankar att kvinnan kan ha utsatts för en annan typ av brottslighet svarar han:
– Det vill jag inte kommentera alls. Jag stannar helt enkelt så.
Men han utvecklar det ändå en aning:
– När det inträffar något är vi öppna för alla möjligheter, men om det funnits några konkreta tecken på det vill jag inte kommentera.
Polisutredningen är inte helt avslutad än. Den har delvis dragit ut på tiden på grund av det otäcka mord som skedde på öppen gata i Piteå då en 27-årig man fick halsen avskuren.
Men Tomas Karlsson säger att han inom kort kommer att överlämna sin färdiga utredning till åklagaren. Vad den utredningen har kommit fram till vill han dock inte berätta. Även där hänvisar han till åklagaren.
Och Mikael Lundqvist säger att han inte har så mycket att berätta innan han fått utredningen i sin hand.
– Det kan påverka personer om jag gör det. Men när jag får materialet lär jag bestämma mig snabbt om det blir något och i så fall vad eller om det ska läggas ned.
Säkerhetsansvarige Berit Westerberg säger uppgivet att gåtan kvarstår.
Fastighetsskötare Anders Toresson säger att han fortfarande är hundra procent säker på att dörren var låst. Vilket innebär att dörren på något sätt låstes upp för kvinnan. Men hur det skulle ha gått till har han inte räknat ut.
– Det fanns minst fem personer som hade tillgång till nyckeln till rummet, säger han. Men det är ingen idé att grubbla. Ingen förstår hur hon tog sig in.
Om utredningen läggs ned förblir hela historien ett olöst mysterium, såvida den svårt brända kvinnan återfår sitt minne och väljer att berätta vad som hände.
Berit Westerberg sammanfattar hela fallet ganska bra i en enda mening:
– Det hela är helt otroligt faktiskt.