Dottern dog den 8 mars 2013 efter efter sin fjärde hjärnblödning. Hon skulle ha fyllt 17 år en månad senare.
– Hon fick sin första hjärnblödning när hon var fyra år. Det blev transport till Gällivare, därfirån flögs hon vidare till Umeå och sedan vidare till Zürich för operation.
Efter att ha legat medvetslös i fem veckor vaknade Daniela och började vägen tillbaka med hjälp av rehabilitering i Umeå. Väl hemma fick hon en assistent i förskolan och en assistent hemma på dagtid.
Vid sju års ålder fick Daniela två nya hjärnblödningar inom loppet av sju månader. Hon tappade talet och gången.
– Från september 2003 blev det mycket avancerad vård i hemmet. När hon blev sämre transporterades hon till sjukhuset i Gällivare trots att vi visste att de inte skulle kunna göra något utan att Daniela måste vidare till Uppsala. När det gäller hemsjukvården fick vi bråka om allt i Kiruna, våra krav ifrågasattes och min man och jag ansågs jobbiga.
I Piteå fungerade hemsjukvården problemfritt.
– Bara två gånger behövde vi kontakta vårdcentralen. Annars hämtade och beställde Danielas assitenter allt som behövdes och när hon blev sämre kom distriktssköterskan och tog prover. Alla var så positiva och det blev så bra för oss. Mitt i sorgen blev det också mycket glädje, säger Katarina Lustig.