Utmaningen drog igång den 5 januari vid midnatt. Ville Bergström och hans pappa Daniel hade bestämt sig för att gå 100 000 steg på ett dygn.
– Vi hade hört talas om utmaningen och under julledigheten hade vi tid att genomföra den. Vi bestämde oss för att testa och tänkte att vi ju kunde hoppa av om vi inte skulle orka. Det kändes i alla fall kul att hitta på något i de här pandemitiderna, säger Daniel Bergström.
Efter starten vid midnatt gick Daniel och hans 15-årige son 22 000 steg innan de stannade till hemma för att sova och äta frukost. Vid niotiden på förmiddagen var det dags för nästa runda som blev närmare 30 000 steg.
Hemma väntade en värmande lunch.
– Sedan tyckte Ville att vi skulle gå till Havsbadet, så då gjorde vi det. Det var kallt och mörkt och rätt jobbigt på vägen ut, säger Daniel.
Efter middagen var det jobbigt att lämna tv-soffan, men det saknades fortfarande 25 000 steg.
– Vi bestämde oss för att inte gå någon längre sväng utan höll oss i centrala stan. De sista timmarna sa Ville inte så mycket, men han gnällde ingenting heller. Humöret var på topp hela tiden.
Strax efter halv elva på kvällen tog de steg nummer 100 000 på infarten hemma. Den effektiva promenadtiden stannade på 13 timmar 33 minuter och 16 sekunder.
– Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle vara så pass kallt, så det blev lite jobbigare än vi tänkt oss. Både jag och Ville tränar en hel del till vardags, men man vet ändå aldrig hur kroppen svarar. Den här gången var det den långa tiden och den mentala biten som var jobbig ibland. Men allt gick ändå förvånansvärt bra. Vi hade full backning hemifrån med varm mat och mental coachning och vi fick en hel del digitala hejarop på vägen.
Daniel tycker att den stora behållningen är att ha genomfört utmaningen tillsammans.
– Minnet kommer att finnas kvar hela livet. För Villes del har han nog lärt sig att man orkar mer än man tror. När man upplever att man har slut ork så orkar man nästan lika mycket till. Det är lite roligt, i vanliga fall vill han knappt gå ut med soporna.
Direkt efteråt svarade Ville bestämt "Nej!" på frågan om det var värt det.
– Men nu tycker han att det känns kul att ha gjort det.
Några dagar senare känner sig både far och son rätt återhämtade, man kanske inte speciellt sugna på vare sig promenad eller träning.