När Dag fyllde 50 år hade han en stor fest. Men han hörde nästan ingenting av vad folk sa. Under tio år hade hans hörsel gradvis försämrats, på vänster öra var han i princip döv och han hade en grav hörselnedsättningen på högerörat.
Att hela tiden tvingas anstränga sig för att försöka höra vad folk säger är utmattande och Dag var under dessa år sjukskriven i perioder. Han fick chansen att byta arbetsuppgifter på Smurfit Kappa från fabriksgolvet till laboratoriemiljö, där ljudnivån är mycket bättre. Dessutom låg det en fara i att han kanske inte skulle uppfatta varningsrop eller andra viktiga ljudsignaler ute i fabriken.
Men det var få som förstod hur dåligt han faktiskt hörde, även han själv.
– Du har ju tränat upp din förmåga att läsa av tal på läpparna, och blivit väldigt bra på det, säger sambon Monica Sköld och Dag nickar instämmande.
Men på hörcentralen i Sunderbyn genomskådades han direkt.
– När jag pratade med audionomen sa hon att jag verkade höra väldigt bra, "Men hur går det om jag gör så här?", frågade hon och höll ett papper framför munnen. Det gick förstås inte alls, berättar Dag.
Det visade sig att hans talförståelse på vänsterörat låg på två procent.
För drygt tre år sedan blev Dag erbjuden att få ett så kallat cochleaimplantat. CI-teamet på sjukhuset i Umeå får mycket beröm av både Dag och Monica.
– De förstod mer än jag själv hur väl jag behövde detta, säger Dag.
Ett cochleaimplantat ersätter hörselsinnet och leder signaler direkt till hörselnerven. Till skillnad från hörapparater, som förstärker ljudet, övertar cochleaimplantatet arbetet från det skadade innerörat (cochlean) och skickar ljudsignaler till hjärnan.
– Jag har fått lära mig höra igen, med hjärnan och inte med örat, säger Dag och beskriver en lång och mödosam resa efter operationen.
Varje vaken tid fylldes av ljudträning, att se det skrivna ordet och lära hjärnan hur det låter. Dag och Monica satt med listor med till synes simpla ord men med ljud som till en början inte var lätta att särskilja. Det–bet, rinna–rimma, fatta–satta.
Det var en tung tid fylld av oro och trötthet. En tid efter operationen började Dag jobba igen. Och även om jobbet och mötena med arbetskamraterna gav viktig ljudträning var Dag många gånger helt slut när han kom hem.
– Men lägger man sig ner och ger upp då blir det ju aldrig bra, säger Dag.
Och all träning har betalat sig. I dag har Dag över 70 procents talförståelse på vänsterörat. Tillsammans med hörapparaten på högerörat kommer han upp i nästan lika hög talförståelse som en normalhörande.
Att göra operationen var inte helt självklart.
– Man opererar ju in ett främmande föremål i skallen och går in mellan smaknerven och ansiktsnerven, så det kändes lite tveksamt, berättar Dag.
Men kirurgen som skulle genomföra operationen ingav stort förtroende och undanröjde många av farhågorna.
Trots alla toppar och dalar sedan operationen säger Dag att det absolut varit värt allting.
– Det har varit en otrolig resa och hörseln blir bättre och bättre hela tiden. Det bästa var när jag plötsligt insåg att jag hörde fågelkvitter, det hade jag inte hört på många år.
Vid ett annat tillfälle hörde Dag ett ljud han inte kunde placera. Det visade sig vara katten som stod och lapade vatten.
Monica skrattar.
– Du kommer att få bättre och bättre hörsel och jag sämre och sämre.