För Clara, som egentligen heter något annat, var Tinder mest ett tidsfördriv.
– Vi matchade, men jag var inte speciellt intresserad.
Ändå beslutade de sig för att träffas och han kom hem till henne. Han sov över, men försvann mitt i natten. Dagen efter hörde han av sig och sa att han glömt en grej hos Clara.
– Jag tänkte fan, nu måste jag ju träffa honom igen.
När han kom till Clara dagen efter var han en helt annan person. Han överröste henne med komplimanger och gav henne bekräftelse.
– Efter det blev han kvar hos mig.
Han erbjöd sig att hjälpa till med praktiska saker och lagade ofta mat.
– Han skruvade med min bil och efter det fungerade den aldrig som den skulle igen.
Clara jobbade mycket och han hade väldigt varierande arbetstider. Ofta sov han fortfarande när hon åkte till jobbet. Det resulterade i att han fick en egen nyckel.
– Allting gick så snabbt.
Efter att paret träffats i ungefär två veckor började Clara fundera på hans tidigare relationer och frågade om hans ex.
– Han berättade hemska saker som fick mig att tycka synd om honom. Jag ville få honom att må bättre. Få honom att älska livet igen. Jag satte enorm press på mig själv att han skulle må bra, säger Clara.
När de hade varit tillsammans i ett par månader började han ifrågasätta varför Clara jobbade där hon jobbade. Han ansåg att hon hade för lite betalt och att det var för mycket män. Han sa saker som "varför är du ens på jobbet" och "du förtjänar mer".
– Jag jobbade och trivdes jättebra med mina kollegor. Jag hade aldrig haft några tankar på att byta jobb tidigare.
Men efter veckor av tjat och klagomål fick han Clara att säga upp sig. Han erbjöd henne att betala en utbildning som hon sedan kunde arbeta av med hjälp av honom. Clara blev studerande utan inkomst. Hon gled längre och längre bort från sin familj och vänner.
– Det var precis så han ville ha det. Han gjorde mig beroende av honom, något jag aldrig ville bli.
Kort därefter började han bli aggressiv, berättar Clara.
– Han sa att jag var värdelös och kallade mig hora. Han höll mig vaken på nätterna och när han somnade tog han stryptag och höll för min mun eller hällde iskallt vatten över mig. Han spottade i ansiktet och tvingade mig till sexuellt umgänge.
– Vid flera tillfällen kände jag att nu dör jag, nu är allt över. I vissa fall hoppades jag det också.
Redan första gången Claras familj träffade hennes nya pojkvän väcktes misstankar. När hon sa upp sig från jobbet fick hon frågan om hon sett hans tidigare domar.
En närstående hade kollat upp honom och sett att han flera gånger dömts för misshandel av tidigare flickvänner. Han var även dömd för andra våldsbrott och hade vid flera tillfällen suttit i fängelse.
Clara fick till slut nog och sökte jobb i hemlighet.
– Jag hade då levt flera månader med daglig misshandel.
Under tiden hade hon dokumenterat händelser och skador i en dagbok och när hon fick ett nytt jobb tog hon sina saker och lämnade honom.
Men han kom efter och var rasande.
Efter ett par dagar tog hon kontakt med en kvinnlig kollega på jobbet som följde med hem till Clara. Där berättade Clara allt som hon blivit utsatt för och kollegan uppmanade henne att gå till polisen.
– Den morgonen låtsades jag att jag skulle till jobbet, men gick direkt till polisstationen. Där satt jag i förhör större delen av dagen och ansökte också om kontaktförbud. Poliserna var väldigt bra.
När Clara kom hem låtsades hon som ingenting. Efter några dagar fick han reda på besöket hos polisen efter att ha letat igenom hennes mobil.
– Han blev skogstokig. Hans familj försökte muta mig med pengar för att lägga ned anmälan, men jag stod på mig.
Anmälan om misshandel lades ned i brist på bevis men så småningom dömdes han för olaga förföljelse. Clara är tacksam över poliserna som hjälpte henne. Under hela rättsprocessen kände hon sig aldrig ensam.
Efteråt blev Clara besatt av att läsa böcker om psykopater och narcissister. Hon hade svårt att lita på någon alls. Och utbildningen han skrev in henne på och lovade betala fick hon pröjsa själv.
– I dag är jag inte ledsen över det som hänt, för det känns overkligt att det var jag som drabbades. Jag har gått vidare och vet att den bästa hämnden är att jag mår bra.