Det var 2007 som Bibbi Almquist blev frälst. Av Wibax patriots. Sonen Niklas, som då var lagledare för innebandylaget, drog med sig sin mamma på hennes första match.
– Jag satt på läktaren och vrålade ”offside! offside!” Men då sa han åt mig att ”mamma, det här är inte hockey”, berättar Bibbi Almquist.
Hon kunde inte alla regler. Men det var inte så noga.
– Nej, det brydde jag mig inte om. Några år senare fick jag ett urklipp av matchvärdarna, de hade tagit fram reglerna åt mig så att jag kunde plugga in dem, säger Bibbi Almquist.
Matchvärdarna Kerstin Johansson och Susanne Johansson har kommit att bli goda vänner till Bibbi Almquist.
– Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft Wibax. Då hade jag väl bara haft barnbarnen som intresse, konstaterar hon.
För fem år sedan bestämde hon sig för att föreviga lagets klubbemblem genom att tatuera in det på överarmen.
– Förr tyckte jag inte om tatueringar. Det var bara fängelsekunder och sjömän som var tatuerade. Nu kan vem som helst vara det, säger Bibbi.
När laget bytte klubbmärke inför säsongen 2018 bestämde hon sig direkt för att tatuera in även det.
– Tatueraren var fullbokad. Jag sa att tatueringen måste vara färdig innan matcherna drar igång i september.
Hon hänvisades till studions drop-in-tid.
– De öppnade klockan tio. Jag åkte dit redan klockan nio. Jag satt på rollatorn utanför och väntade. Det var en som hunnit dit före mig. Jag var inte hemma förrän klockan tre den dagen, säger Bibbi Almquist.
Nu funderar hon på att bygga ut sina tatueringar med några innebandybollar och kanske en klubba.
– Jag har även funderat på att tatuera in spelarnas namn, säger hon.
Någon klippbok har inte längre Bibbi Almquist. Den gav hon till sin favoritspelare när han slutade.
– Det var Janne Persson. Jag hade klippt ut allt och klistrat in i det där albumet. Nu skriver jag bara upp matchresultaten i min almanacka.
I sex år har Bibbi Almquist dokumenterat matcherna i sina almanackor. Hon berättar att hon ofta går tillbaka och tittar i dem för att minnas.
Bibbi kallar sig själv för ”lagmormor” och efter matcherna kommer flera av spelarna fram till henne på läktaren och kramar om henne.
– Nu har jag inte hunnit lära mig namnen på alla nya spelare, men jag ska plugga så att jag lär mig dem.