Åklagarna radade upp de tunga tekniska bevisen. Tejpen och blodet i bagageutrymmet.
De visade också på hur ofta 22-åringen använt bilen, och hur han ändrat uppgifterna om att han har bilen låst.
– Själv säger han att han inte låser, eftersom han är slarvig. Han uppger också att han låser när han har sitt gevär i bilen. Detta gevär påträffas när bilen tas i beslag. Senaste spel som han var delaktig i var Fallen Angel den 11 maj, geväret ligger fortfarande kvar i bilen, säger Anna Bergström, som inledde slutpläderingen.
Allt detta för att slå försvarets teori om plantering av blodet i spillror.
– Denne person ska antingen ha den stora turen att finna 22-åringens bil på parkeringen, eller haft stor kännedom om hans förehavanden den aktuella perioden. Dessutom ska personen lyckats ta sig in i bilen. Det finns inga brytspår. Det är helt osannolikt att någon planterat blodet, säger Bergström.
Åklagarna slog fast att hundens markering av likdoft är ett tungt bevis, och likaså att Vatchareeya Bangsuans DNA återfunnits på tejprullen.
– Vi menar att samma typ av tejp, avdragen på samma sätt. Detta tillsammans med dna och blod visar att tejpbitarna i håret kommer från tejprullen som ägs av 22-åringen. Att någon först skulle ha hämtat rullen, därefter placerat den i "Ploys" hår, och sen åkt tillbaka till lägenheten, det är också otänktbart, säger Anna Bergström.
– Förutom dessa tejprester, blodansamling och liklukt så finns det också dna på hennes vrister, som "i någon mån" överensstämmer med 22-åringens. Tekniker och rättsläkare gör bedömningen att kroppsdelarna är tvättade.
Sedan tog Ulrika Schönbeck över ordet.
Hon inledde med att berätta om hur åklagarna tror att eftermiddagen och kvällen i 22-åringens lägenhet förlöpt. Teorin är att något otäckt tidigt inträffar. Stöd för teorin är sms till 50-åringen om att "han/hon är knäpp" och försöket att ringa SOS.
– Vi menar att 22-åringen har tagit kontroll över "Ploys" telefon och tagit den i bruk. Ett möjligt scenario är att 22-åringen tar ett strypgrepp om "Ploys" hals. Rättsläkarens fynd talar för det.
Sedan fortsatte Schönbeck berätta om hur åklagarna ser på scenariot. Skriken som flera grannar hört, verktyget som en av 22-åringens vänner berättat om och som nu är försvunnet kombinerat med Bangsuans skador.
– Rättsläkarna har uppgett att sticksskadorna har orsakat en långsam blödning. Därför anser vi inte att det är uteslutet att 22-åringen har huggit henne i brösten utan att det har skett blodspillning i lägenheten.
Åklagarna tror, trots vittnesuppgiften om att Bangsuan kan ha varit synlig vid 21.30-tiden, att lägenheten kan vara mordplatsen.
Ulrika Schönbeck sågade teorin att 22-åringens neuropsykiatriska funktionshinder, som försvaret hävdar, skulle göra det omöjligt för honom att utföra dådet.
– Är han kapabel till mordet? Utan tvekan ja. Trots sitt funktionshinder är han förmögen att utföra och slutföra aktiviteter som han är intresserad av, som soft airgun. Han har ingen som helst minnesstörning, det har han visat under processen.
Schönbeck berättade sedan om 22-åringens mindre sympatiska sidor. Hon hänvisade till patientjournaler från BUP, förhör med exflickvän och även hundens död.
– Vi ställer oss frågande till om han kanske själv dödade hunden.
Schönbeck ifrågasatte också 22-åringens trovärdighet.
Bland annat med alla olika versioner han gett av besöket i föräldrahemmet den 4 maj, anledningen till att han ställde in air soft-övningen den 5 maj, lögner om telefonsamtal och hur han ändrat sina uppgifter om sökandet i ödehuset.
– Varför ljög han först om att han hade varit i föräldrahemmet den kvällen? Det handlade inte om att han körde berusad. Vår uppfattning är att han hämtar något från föräldrarnas bostad, kanske en yxa eller tändvätska. Han har genomgående gett långsökta, ologiska förklaringar till sitt beteende i centrala delar. Han har också ändrat sina uppgifter över tid.
– Finns det någon alternativ mördare? undrade Schönbeck och svarade sedan själv på frågan:
– Utan tvekan, nej. Det finns ingen som skulle döda henne för att sen sätta ditt 22-åringen för mordet. Det fanns heller ingen hotbild mot henne.
När slutpläderingen pågått en timme begärde advokat Bo Forssberg en paus eftersom 22-åringen var tagen.
När slutpläderingen återupptogs ägnade Schönbeck kraft åt att fria 50-åringen.
- Han har velat ha har "Ploy" i sitt liv, en normaliserad kontakt med henne. Han var "lite smickrad" av hennes intensiva uppvaknting. Han saknade också hennes kontakter när hon inte hörde av sig. Han har utretts i relativt stor utsträckning inledningsvis. Hans förehavanden har klarlagts. Han han därför uteslutas som gärningsman.
Åklagarna vill fälla 22-åringen för mord, trots att bevisen inte räcker hela vägen.
Det enda han är överbevisad för är att ha hanterat kroppen och därför gjort sig skyldigt till briott mot griftefriden. Det är orimligt, anser vi. Han har mördat "Ploy" den 4-5 maj, därefter styckat och fraktat kroppen. Det finns flera luckor i händelseförloppet. Vi vet inte varför eller var han gjorde det.
– Vi kan dock konstatera att han har utövat upprepade stick och våld mot hennes vitala delar, och sannolikt utsatt henne för strypvåld tiden innan. Dessutom har det varit ett utdraget dödsögonblick, fullt av ångest och lidande. 22-åringens handlande efter döden påverkar straffvärdet. Därför yrkar vi på livstids fängelse.