En resa mot nykterhet och försoning

För Piteåbon Maja Lindh är ett liv utan alkohol en självklarhet i dag. Hon växte upp med en alkoholiserad pappa och hade själv länge ett problematiskt förhållande till alkohol. I och med Sober October väljer hon att berätta sin historia.

– Jag var inte mig själv när jag drack. Jag har alltid haft ångest och det blev en slags flykt. När jag drack mycket nådde jag dessutom en gräns och ville ha tyngre grejer. Det, blandat med psykisk ohälsa, blev väldigt destruktivt, säger Maja Lindh.

Sedan sonen Otis föddes för två år sedan har hon enbart druckit vid festliga tillfällen, ofta mindre än sina vänner, men till slut ifrågasatte hon det nödvändiga med alkohol över huvudtaget. Speciellt då det finns missbruk i släkten.

– Jag var på en fest och tittade mig själv i spegeln. Där och då bestämde jag mig. Sedan den första april har jag inte druckit en droppe. Jag känner mig fri.

I dag tränar hon och utövar yoga och meditation för att hantera ångesten. 

– Grundproblemet försvinner inte, men man kan hantera ångest på olika sätt. I dag är det svårt att förstå hur jag kunde hålla huvudet över ytan.

Hon har haft ångest sedan hon var liten.

– Jag kände mig ofta bortvald, säger hon.

Ett tomrum uppstod som hon sedan har försökt fylla, bland annat med alkohol. Hon har lovat sig själv att inte utsätta sitt barn för samma situation som hon själv befunnit sig i.

– Jag tog beslutet för min egen skull, men det känns fint att veta att min son kommer växa upp med föräldrar som alltid väljer honom.

Många blev förvånade över beslutet att bli nykterist.

– Jag var bra på att dölja mina problem. Det är lättare att se dem om någon sitter hemma och dricker i ensamhet. De som har en ordnad tillvaro är nog svårare att upptäcka. Alla alkoholister sitter inte på parkbänkar.

Maja Lindh nådde aldrig stadiet då alkoholen fick stora konsekvenser och har inte behövt någon hjälp för att avstå.

– Men jag vet hur det kunde ha slutat. Jag vet vilken makt alkohol kan ha över en.

Att leva helt utan alkohol kan ibland provocera omgivningen, menar hon.

– Vi har en sjuk alkoholkultur. Jag var på ett bröllop i sommar och kände mig avvikande när jag inte drack. De frågade om jag var gravid eller körde bil. Till slut kastade jag ur mig att jag hade problem med alkohol. Då blev det tyst.

Den 13 oktober har hennes pappa varit nykter i tre år. Det var mycket på grund av honom som hon tog tag i sin situation.

– Så länge han var sjuk behövde jag inte se mina egna problem.

Många säger att hon haft tur, men det stämmer inte riktigt, menar hon.

– Den enda skillnaden mellan mig och pappa är att jag fick rätt verktyg och kunde använda dem. Vi har pratat mycket de senaste två åren. Det är som plåster på ett sår. Som barn lägger man ofta skulden på sig själv. Att man inte kan hjälpa. Vi har pratat om det. Men jag är inte arg på honom.

För en månad sedan trotsade hon sin rädsla och la ut en bild på Instagram där hon skrev om sig själv, sitt självhat och sin ohälsosamma relation till alkohol.

– Jag försöker inte påverka någon. Jag vill bara visa andra i samma situation hur bra det kan bli, trots allt.

Hon kan känna igen tecken på ett ohälsosamt förhållande till alkohol hos andra, men är noga med att inte döma någon.

– Många har inte samma problem som jag, men man kanske reflekterar över alkoholens baksida. Det är bra om man pratar mer om den.