Är du Kirunabo såg du dem kanske anlända under förra veckan - bilar med underliga släp, formade som långa korvar.
När NSD besöker landningsbanan på sjön Paittasjärvi i Pirttivuopio, fem mil väster om Kiruna, är det en strålande aprildag i Kirunafjällen.
Men en vacker aprildag glädjer ingen segelflygare - i alla fall om det inte blåser samtidigt.
"Turistväder", muttrar de. Det blir inga höjdrekord idag, det står tidigt klart.
Visst har de vackra omgivningarna och det storslagna landskapet en stor del att spela i att så många återvänder år efter år. Men det viktigaste är kanske de speciella vindförhållanden som råder här vid Kebnekaises fot.
– Vid Vistasmynningen kan luften stiga 10 meter per sekund, det finns ingen Boeing som stiger med den hastigheten, berättar Crister Björk.
Han är en av veteranerna i sammanhanget, och har deltagit vid varje Pirttivuopio-läger sedan det första - 1962.
Vi sitter i Birkos kiosk, en liten husvagn utdragen på isen, som servar flygarna med fika och varm dryck. Crister förklarar vad det är som gör förhållandena för segelflygning så fina just i "Pirtti".
– När vinden blåser in över bergsmassiven här så skapas vågor i luften. Det är de vågorna vi utnyttjar för att ta oss till höga höjder, säger Crister Björk.
I Pirttivuopio bildas vågor vid alla vindriktningar utom ostlig, som är väldigt ovanlig på våren.
Just den här dagen är det inte fråga om några vågor. Det är stendött i luften. Folk flyger trots turistvädret, men kanske inte med riktigt samma iver som annars.
Roald "Pelle" Lönnberg, 77, från Helsingfors tog sitt segelflygarcertifikat 1960. Samma år köpte han en Buick Eight från 1949. Den bilen tar honom fortfarande de 120 milen till Pirttivuopio varje vår.
– Det är något med bilen. Den börjar sparka varje vår och ska helt enkelt hit, det har blivit rutin, säger Pelle Lönnberg.
Han har åkt upp med sina vänner från Segelflygklubben Cumulus.
– I början fanns det ett visst spänningsmoment i flygningen. Då jagade man diamantprestationer, men jag har uppnått allt det där nu. Det bästa är att en fin dag som den här ligga på 3000 meter och kolla på fjällvärlden i lugn och ro, helt utan stress, säger Pelle Lönnberg.
Diamantprestationer, ja. För att klara en sådan måste man göra en höjdvinst på minst 5000 meter, helt genom att utnyttja naturkrafterna.
När NSD tar plats i Älvsby flygklubbs tvåsitsiga DG500-plan är det knappast snack om några diamanter. Men 45 minuters turistflygande senare kan man konstatera att det är konstigt att inte fler håller på med det här.
Första kommentaren från de som möter upp efter flygningen?
– Du har ett sådant där fånigt flin som man bara har efter första segelflygturen.