Sverige, Danmark, Norge – och Italien.
När Rolf Nilsson skadade ryggen på 80-talet startade istället en tränarkarriär.
Nu har det gått 33 år och än så länge är inte rullgardinen neddragen.
Inom kort kliver den blivande 60-åringen på ett nytt uppdrag där allt en gång började – i Bodens Hockeyförening.
1 Hur är läget?
– Jo då, jättebra, säger Rolf Nilsson som får fotvård när Extra ringer upp.
2 Vad är på tapeten?
– Närmast ska jag iväg och fira 60-årsdag. Min hustru fyller före. Vi ska åka till USA kring Floridatrakten och min dotter är reseledare. Tidigare har jag bara varit där i ishockeyärenden.
3 Du har pendlat 7 000 mil mellan Boden och och tränaruppdraget i Piteå den senaste säsongen, hur mår du?
– Bilresorna må vara, men det sliter på i och med att jag haft fysiska krämpor sedan jag själv slutade. Både att vara på och utanför isen i och med min ryggskada som blivit reumatisk.
4 Du har varit tränare sedan 1984, varför har du hållit på i 33 år?
– Min morfar ställde den frågan när jag skulle skaffa mig ett riktigt jobb. Men det har varit fantastiskt roligt att se unga grabbar utvecklas. Jag blir väldigt stimulerad av det. Det är få förunnat. Jag känner att man lever vid vinst och förlust och med känslor som glädje, ilska och besvikelse. Jag åkte på en tackling som man inte tror är så farlig.
5 Hur var din spelarkarriär?
– Jag började i Boden väldigt tidigt. Jag klev upp i A-laget som 16-åring i gamla tvåan som sedan blev ettan och där spelade jag i tre år. Sedan blev det elitserien med Södertälje på 70-talet, ett år i Team Boro och ett år i Mörrum. När Team Boro satsade med "Masken" Karlsson, Ivan Hansen och Rolf Ridderwall var det efter min tid. Men fick som sagt lägga av tidigt efter ryggskadan.
6 Vilket är det mest minnesvärda tränaruppdraget?
– Åren i Italien. Inte bara framgångarna med hockeyn utan livet runt i kring i norra Italien. Sedan har jag vunnit i Italien och i Norge. Men det är inte vinsterna som etsat sig fast. När jag tränade Kallinge/Ronneby låg vi dösist vid jul, men klarade kontraktet i sista matchen. Den känslan övervinner allt.
7 Varför blev det aldrig SHL?
– Jag vet inte. Jag har aldrig fått förfrågan. Från finska högstaligan hade jag ett erbjudande, men jag hade lovat barnen att de skulle få gå färdigt skolan. Då bodde vi i Karlshamn i Blekinge och jag tränade klubbar i närområdet med en halvtimmes pendlingsavstånd.
8 Fanns chansen att kliva upp när du var juniortränare i J18 för Luleå Hockey 2009–2012?
– Nej, det blev aldrig aktuellt. Jag kanske tillhörde den gamla stammen, men jag hade svårt att jobba mot föräldrar och agenter. Jag ville jobba direkt mot killarna. Det var roliga år, men det här runt i kring gillade jag inte. Agenterna försökte påverka alldeles för tidigt.
9 Nu kliver du in i Bodens Hockeyförening, vad blir din roll?
– Det är inte klart. Jag har fått förfrågan, men vi får se var det landar.
10 Hur ser du på hockeyns framtid i Boden?
– Jag tror den är ljus. Jag har varit nära den här vintern i och med att jag och "Nobbe" (Robert Nordberg) är nära, både som tränarkollegor, men jag har också haft honom som spelare. Boden är en hockeystad som suktar efter framgång.
11 Vad behöver man göra för att få en väloljad ungdoms- och A-lagsverksamhet?
– Framför allt organisation och struktur. Annars går det inte. Kanske också att spetsa till verksamheten. Men allting hör ihop. Då tror jag Boden är på hockeykartan inom ett antal år.
12 Din bror är Petter Lasu-Nilsson, hur har du stöttat honom efter att han uttryckte mörda i en tv-intervju när Luleå Hockey åkte ur?
– Jag tycker han har rätt i sak. Men det sista ordvalet var inte bra. Han är en känslomänniska ut i fingerspetsarna. Jag har funnits där som stöd som bror, men han är medveten om det. Glädje och sorg är han som person.
13 Är jargongen för hård inom hockeyn?
– Vissa ordval kan vara det, men i det stora hela tror jag inte det. Jag tycker att det var värre förut när äldre skulle fostra yngre med bestraffningsmetoder.
14 Vilket är ditt smultronställe i Boden?
– Hednoret. Där älven gör en krök i Heden, eftermiddagssolen och att göra upp en eld och bara njuta med älgskav på muurikkan.