De ger lantraser en chans extra

Utanför Hakkas pågår det ett stort arbete med att bevara lantraser som håller på att utrotas.- Det är många som vet att vi har får, men få vet att det inte är vilka får som helst, säger Maria Mosesson.

Jonas är som fåraherden bland fårskocken men ser sig själv som drängen.FOTO: Katarina Mosesson

Jonas är som fåraherden bland fårskocken men ser sig själv som drängen.FOTO: Katarina Mosesson

Foto: Katarina Mosesson

PALOHUORNAS2008-07-18 06:00
För fem år sedan köpte Maria Mosesson och maken Jonas tre tackor från en fårhandlare utanför Råneå. De var väldigt små.
- Då visste vi ingenting om får. Nu när vi vet mer så kan de inte ha varit mer än tre veckor och vi fick flaskmata ett lamm, säger Maria Mosesson.
Senare fick de höra talas om lantraser som var utrotningshotade och föll för värmlandsfåren.
- Jag tycker att det är viktigt att bevara de äldre lantraserna och det är synd om de försvinner. Vi åkte ner till Piteå och hämtade fyra får; Cajsa, Tina, Doris och bagglammet Dennis. I dag har vi elva tackor och nio lamm. Fåren ger så mycket och det bästa jag vet efter en jäktig dag på jobbet är att vara med dem, säger Maria Mosesson.
"Jag är som gårdsdrängen"
Det finns ingen tvekan om att det är just hon som är den drivande i familjen när det gäller att skaffa hem djur på gården.
- Jag är som gårdsdrängen. Jag hjälper till medan den mesta skötseln, inköp och försäljning görs av Maria. Fåren är mer för henne då det ofta är jag som gör det tråkiga till exempel håller fast dem när de ska vaccineras och det är även jag som avlivar djuren. När det ringer hit folk som vill köpa djur så räcker jag telefonen åt Maria. Det är inte vem som helst som får köpa och det har hänt att den tilltänkta köparen fått åka härifrån utan djur, säger Jonas Mosesson.
Maria Mosesson brinner verkligen för sina djur, bara det att alla har namn säger en hel del. Ett av hennes får, Lille Skutt, som är en korsning av ryafår har hon lärt hoppa mot henne för en godbit. När de har varit sjuka så har hon suttit i stallet med dem och flasklammet har till och med varit inne i vardagsrummet.
Familjen slaktar för husbehov och då är det baggarna som blir mat. Maria Mosesson är utbildad styckare och ser det hela som en del av processen i ett hem med gårdsdjur:
- Jag vet att djuren har det bra här hos oss. Jonas avlivar djuret och jag styckar och då vet vi vad vi får på tallriken. I början kändes det lite konstigt men nu vet vi att det är livets gång och vi kan inte ha hur många djur som helst.
Efter värmlandsfåren började hon titta på fler lantraser som var utrotningshotade. Det blev skånsk blommehöns som är den största lantrasen av hönsfåglar. Fast om man jämför dem med de höns som är i produktion så är de små. På gården har de tre tuppar, 14 hönor och sju kycklingar.
- Man borde ha 40, det vore lagom. Men nu när vi åker på semester i södra Sverige så har jag tänkt hämta hem gammelsvensk dvärghöna. Då har vi både de största och de minsta hönorna av lantraserna. Det finns bara 14 besättningar av dvärghönsen i Sverige så det kan vara svårt att få tag på dem, säger Maria Mosesson.
Fyra kläcktes
Blekingeankor är en akut utrotningshotad ras med bara hundra kvar i landet. Maria Mosesson fick dispens för att få hem levererat 26 ägg och av dessa kläcktes fyra ankor som nu är i tryggt förvar i ladugården. Utrotningshotet är så akut att hon nyligen tog hem sex levande blekingeankor. I två års tid har hon väntat på sina skånegäss och i söndags kom fem gäss i livdjurstransport från Kalmar.
- De är så granna och väntan var väl värd.
Trots all tid och pengar som familjen lägger ner på sina djur så drömmer Maria Mosesson om ännu fler arter och då främst utrotningshotade lantdjur.
- Till hösten kommer jag att hämta svärdsjöfår som det finns ännu mindre exemplar av än värmlandsfåren. Fjällkor vore också roligt att ha här, speciellt när jag vet att det gått fjällkor här förut. Vi har även talat om att skaffa gris, säger Maria Mosesson och ler lyckligt.
fakta Jonas och Marias utrotningshotade lantraser
Värmlandsfår:
Svartgrå, brun, vit och brokig (skäckiga)
Vuxen tacka väger mellan 35-60 kg.
Slaktvikten mellan 15-25 kg.
De får ett eller två lamm, men även trillingar och fyrlingar förekommer.
Ullen varierar från rya till gobeläng och finullstyp, ofta mycket finfibrig och är mycket lätt att spinna och tova.
De har en god flockkänsla och är duktiga betesdjur. De blir ofta mycket trevliga och tama
Källa: Föreningen Svenska Allmogefår.

Skånska blommehöns

Grundfärgen svart, blå (grå), vildfärgad (rödorange tuppar och bruna hönor) eller ljust gulaktig. Färgen har fått sin karaktär av de vita fjädertopparna på olikfärgad bakgrund.
Enkel och sågtandad kam. En del djur får tofs (fjäderbuske) på huvudet.
Vikt höna 2-2,5, tupp 2,5-3,5 kg.

Blekingeankor

Färgen på fjädrarna är blekt vildfärgade (vildform = gräsand) med vita partier. Ofta med vit halsring. Helt vita djur kan förekomma.
Vikt hona 2-2,5 kg, hane 2,5-3,5 kg.

Skånegäss
Fjäderdräkten är brunaktigt grå samt vit i avgränsande fält. Sadel av brunaktigt grå.
Honan lägger 25-30 ägg per år med en vikt av ca 180 gram.
Ruvlusten tilltar vid ökad ålder och honan har goda modersegenskaper samt fadern som gärna vaktar familjen.
Vikt hona 6,5-8 kg, hane 7-11 kg.
Källa: Svenska Lanthönsklubben.


Gotlandskanin

Alla kaninfärger i alla kombinationer av teckningar kan förekomma hos rasen. Rörlig, finlemmad med förhållandevis muskulös bakkropp.
Huvudet har smal nos och hos hannen kraftigt rundade kinder. Öronen är upprättstående och normallånga. Pälsen är normallång med underull och täckhår. Ögonen är oftast bruna, men blå ögon förekommer, liksom röda ögon hos albinos. Vikten har i äldre tider varierat från omkring 2-4 kg.
Medelvikten är något över tre kilo.

Källa: Föreningen Gotlandskaninen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om