Vid millennieskiftet var det Kaunisvaaras tur. Kommunen behövde dra in på utgifterna och byns skola fick inte längre plats i budgeten. Det här väckte nya starka röster – och födde en ny politiker.
Anna Kumpula Kostet fick se sig själv och byn besegrad i skolfrågan den gången. Hennes barn fick börja pendla fem mil till skolan, enkel väg.
– Mina barn är de som under många år har haft längst till sin grundskola eller bland de längsta. Det har blivit folk av dem också.
Därifrån är det lätt att dra paralleller till dagens heta skoldebatt i Pajala kommun, där skolan i Tärendö snart kan vara ett minne blott. Förslaget som ska upp i budgetberedningen nästa vecka har återigen skakat byn.
– Jag förstår oron och smärtan. Jag vet hur det kändes när skolan i Kaunisvaara stängdes och hur det var att köra förbi en tom skola. Men vad har vi för val?
– Det här är ingen lätt fråga. Det var ju så jag startade min politiska karriär, genom att slåss mot en skolstängning. Det är verkligen inte så att det här är den enkla vägen. Det är en av de svåraste vägarna att gå. Men någonstans måste man också ha rim och reson i det här slagsmålet som pågår. Man måste förstå att när elevantalet och pengarna krymper – vad är då alternativet?
Det vänsterpartistiska kommunalrådet från Kaalamakoski har sedan, eller redan innan, hon tillträdde stått mitt i en storm. Kommunen befinner sig i en ekonomisk kris och det politiska klimatet är unikt trassligt. Anna Kumpula Kostet vill inte ta strid för någon by eller för centralorten. Pratet om byarna mot centralorten vill hon inte ska existera. Men ändå går det inte att komma ifrån att hon står på en av två sidor i en het konflikt. Och om en ny skola skulle byggas i kommunen i dag skulle det förmodligen vara i centralorten.
Pajala kommun har vänt blickarna mot Kolari för att se hur de har hanterat skolfrågan i deras dito. Där har man stängt mindre skolor på en del ställen – och satsat på en ny skola på en liten ort där man ser tillväxt. Något liknande hade Anna Kumpula Kostet velat se i Pajala för länge sedan.
– Om "om" inte fanns skulle jag önska att mina företrädare hade gjort en översyn av skolstrukturen. Jag önskar att de hade tänkt: Vad vill vi ha? Inte vad kan vi inte behålla? Nu har vi inte den tiden att göra det. Tiden har runnit ifrån oss. Men även om den har gjort det måste vi kunna se helheten.
– Sen är det så att vi inte behöver stänga en liten enhet om vi ser att det finns så mycket kraft där och vilja bland eleverna – och om det inte kostar för mycket för andra elever i kommunen. Att 15 skolbarn i Tärendö skulle få behålla sin enhet är faktiskt lite på bekostnad av andra för den är dyr per barn. Andra skolor som samlar fler barn måste också ha samma resurser och möjligheter.
Skulle det kunna öppna en ny skola, kanske i närheten av gruvan?
– Med den erfarenheten vi hade från "gruvboomen" så såg vi att den absolut största inflyttningen var till Pajala. Om vi skulle bygga så har väl Pajala de säkraste oddsen. Men vad vet vi om framtiden, om någon annan by skulle få en expansion? Det finns ingen vilja att styra människor någonstans, säger Kumpula Kostet och fortsätter:
– Sen det här med att vi bara ska jobba för centralisering. Vad är vi? Pajala är så decentraliserad i sig. Vi är i glesbygdens glesbygd, så bara att vi har överlevt är en protest mot centraliseringen. Jag blir så frustrerad när vi bråkar inbördes när det är den stora makten vi bör bråka med.
En del upplever att ni vill ha allt till Pajala.
– Det har blivit så att vi ger efter för centraliseringspolitik nu. Det är vad vi gör, vi måste anpassa oss. Vi kan inte ha en driftsbudget som varje år går minus, det är inte ansvarsfullt att leva på kommande generationers pengar.
Ger efter?
– Vi mäktar ju inte med att hålla enheterna flytande på grund av befolkningsminskningen.
Därmed går det mesta mot en centralisering även i Pajala, om det är så man vill kalla det.
– Om vi stänger ögonen och tänker att Pajala är världens centrum blir det en koncentrering av resurserna dit. Så blir det ju.
Skolfrågan väckte politikern. Vänsterpartiet nappade. Men det var något annat än skolor som höll Anna Kumpula Kostet kvar. Gubbherraväldet.
– Det slog mig som ett knytnävslag i pannan. Jag blev chockad.
Hur då?
– Alla nämndordföranden var män, det fanns inga kvinnor. Och när en kvinna tog över ordet var det ofta ordföranden som tog över ordet i stället.
Kumpula Kostet anser att politiska strukturen i Pajala har varit allt annat än jämställt. I dag är hon kommunens första kvinnliga kommunalråd.