Det är efter vägen mellan Korpilombolo och Övertorneå som korsningen dyker upp när vi når byn Pirtiniemi. I den tredje delen i artikelserien Vid vägs ände är målet denna dag Suaningi.
Eller Svaninge, som sägnen säger att namnet var från början, innan en finsk variant började användas.
Det här berättar Nils Palovaara som genom åren har blivit en spindel i nätet i verksamheten.
1791 slog skomakare Johansson från Kainulasjärvi ner sina bopålar vid sjön.
– Jag vet inte varför han kom hit. Av det blev det tre gårdar, har jag hört, säger Nils Palovaara.
I dag är 27 bofasta skrivna i Suaningi. När byn var som störst, på 1950-talet, då bodde uppemot 300 personer runt Suaningijärvi.
Precis som i övriga världen skrivs ett nytt kapitel i Suaningi i år på grund av coronapandemin. Årets upplaga av Gränslösa lägret för funktionsnedsatta, som skulle ha blivit det 29:e i ordningen, är inställt.
Förhoppningar finns att kunna arrangera lägret i september, men ingenting är klart. Det berättar Nils Palovaara.
Som mest har 52 deltagare, främst från östra Norrbotten och Finland, som har valt att tillbringa tio dagar i Suaningi.
När lägret arrangeras, då ställer många i byn upp. I dag är det framför allt ett antal pensionärer som hjälper till, förklarar Nils Palovaara som finner stor glädje i att vara del i arrangemanget.
– De börjar ringa redan efter jul till mig "när kallar du igen", säger han med ett leende.
Precis som övriga byar i trakten har invånarna i Suaningi tidigare levt på inkomster från skogsbruket och vad jordbruken har gett.
I dag har många av hemmen förvandlats till sommarstugor. Numera är det intresseföreningen som håller liv i den vackert belägna byn.
– Vi har kursverksamhet hela vintern, två gånger i veckan. Det är allt från möbeltapetsering, till matlagning, sömnad och tovning av ull, säger Kristina Laanen som efter många år på andra platser i världen valde att återvända till hembygden.
– Min man, som alltid har bott i storstäder, ville till lugnet.
En höst- och en surströmmingsfest arrangeras också årligen av intresseföreningen, berättar Nils Palovaara.
Sedan urminnestider drar badstranden besökare till Suaningi.
– Vi har jättemycket badgäster. Det är så fin strand och inga stenar, säger Britta Keskitalo.
Gränslösa lägret och den övriga verksamheten prisades förra året som årets hembygdsförening.