i Pajala genomför skådespelarna den första riktiga repetitionen inför Fembro. Det står ganska snabbt klart att det har gjorts vissa ändringar i August Strindbergs klassiker för att ge uppsättningen en lokal prägel.
Det mest påtagliga är naturligtvis språket, som är både svenska och meänkieli.
- Handlingen är på något vis odödlig och även om man bara förstår det ena språket så tror jag att man kan hänga med ganska bra. Handlingen känns helt rätt för Tornedalen, på något vis, säger Fembro.
Inte okomplicerat
Han har bara bott i Pajalai drygt ett och ett halvt år. Med andra ord är hans meänkieli inte riktigt knivskarp ännu - men det är något han har valt att bortse från.
Samtidigt medger han att det inte har varit okomplicerat att delvis regissera på ett främmande språk.
- Jag förstår inte så himla mycket, men det är ju ett så väldigt vackert språk. Jag visste nog att det skulle bli vissa problem med, men faktiskt har det löst sig väldigt bra. Det finns otroligt många duktiga och teaterkunniga människor här, så jag har fått ganska mycket hjälp.
Jesper Åvall, som besitter rollen som Carlsson, har nu spelat Strindberg på såväl samiska som meänkieli. Innan första repetitionen samspråkar han med Fembro om en drömscen som har flyttats.
- Hur ska vi göra med nyckeln i drömscenen? Det här är rätt krångligt, säger Jesper Åvall.
Fembro funderar inte speciellt länge innan han svarar.
- Ja, den är lite besvärlig. Vi skiter i den nu, säger han.
Lite rekvisita
Uppsättningen vid älvstranden bygger i väldigt stor utsträckning på skådespelarnas insatser. Scenen är mer eller mindre barskrapad från rekvisita och det visar sig finnas en tanke bakom det.- Jag vill förenkla så mycket som möjligt, så kan man fokusera på handlingen i stället. Det är bättre att ha ett rejält skåp på scenen som syns direkt och som fyller en funktion än att ha en jäkla massa småsaker överallt som inte tillför något.