Det var under förra våren som nyheten kom om att miljöaktivister från Skogsupproret – ett samarbete mellan samiska aktivister och internationella aktivistgruppen Ecxtinction Rebellion – barrikaderat sig i skogarna runt Pajala och Överkalix. Aktivisterna hade kedjat fast sig i skogsmaskiner för att försöka stoppa statliga Sveaskogs avverkningar på renbetesmarker, och ett stort polisuppbåd med hundar, helikopter och drönare var utkallade i skogen. I augusti kom sedan rapporter om att Greenpeace slagit läger i Muonio sameby, något tiotal mil därifrån, för att hindra Sveaskog från att avverka. Detta för att stödja samebyns krav på att Sveaskog ska återinföra de samrådsmöten som tidigare hölls med samebyn inför avverkningar.
– Tanken var att sätta upp skyltar med budskap till Sveaskog om att det inte är okej att köra över ett urfolk. Men när vi kom upptäckte vi att de redan hade börjat avverka. Så då genomförde vi en direkt aktion som stoppade den. Sedan dess har vi dagligen patrullerat de områden som har anmälts för avverkning, säger Karolina Carlsson efter att ha rullat in vid ett av samebyns rengärden i en fyrhjulsdriven terrängbil, märkt ”Skogspatrull Greenpeace”.
Med henne är Lan Pham för Skogsupproret, som liksom flera andra organisationer stödjer samebyns krav.
Både 25-åriga Lan från Helsingborg och 27-åriga Karolina från Borås fick upp ögonen för klimat- och miljöfrågorna när de läste på universitet.
– Då insåg man hur allvarligt läget faktiskt är, och att vi måste organisera oss och väcka makthavarna om civilisationen och ekosystemen ska kunna räddas. En av lärarna sa att ”det här är min generations fel, men det är er generation som måste förändra det, ni är de sista som kan göra det”, säger Lan som idag är utbildad geovetare, medan Karolina är statsvetare.
Att bägge har engagerat sig i organisationer som står för fredliga aktioner och civil olydnad beror på att de tror att inget annat räcker:
– Jag tror att man måste utmana och pressa på för att makthavarna ska ge med sig, säger Lan.
”Olydnaden” kan handla om att stå att hålla upp skyltar, ockupera platser eller hindra trafik – vilket exempelvis tog sig uttryck i höstas i att aktivister från Ecxtinction Rebellion bordade flera flygplan och måste hämtas ut av polis, bland annat ett plan som skulle från Stockholm till Luleå där hela Luleå hockeys lag fanns på plats.
Har ni blivit arresterade någon gång?
Karolina svarar att hon vid flera tillfällen blivit bortburen av polis.
– Jag arresterades i Storbritannien tillsammans med 2000 andra under en två veckor lång blockad kring klimatfrågan. Men jag dömdes aldrig, säger Lan.
De anser inte att lagöverträdelserna hotar demokratin.
– Nej, våra aktioner är ju fredliga. Civil olydnad kan tvärtom leda till att demokratin utvecklas, som när kvinnorna i Storbritannien fick rösträtt, säger Lan.
Är ni någonsin rädda för kaoset, eller för att bli rättsligt dömda?
– Nej, vi som gör det här har gjort en analys om att det är värt det för oss. På grund av läget i samhället känns det som en liten kostnad. Det behövs för att få media att skriva och opinion att bildas, säger Lan.
Hur tänker ni kring att andra människor, som skogsmaskinsförarna i Norrbotten, hamnar mitt i aktionerna och blir oroliga?
– De behöver inte vara oroliga. Vi står inte bakom någon skadegörelse, säger Karolina.
Att det varit tyst från dem under de senaste månaderna beror enligt henne inte på något hemlighetsmakeri utan bara på att inga svenska medier har hört av sig.
Hur ser era dagar ut?
– Patrulleringen tar omkring tre timmar. Men vi hyr ju ett hus här i trakten. Så de av oss som kan jobba eller studerar gör sedan det, säger Karolina.
Volontärer från olika föreningar har anslutit i omgångar.
– Men vi har också haft ganska många besök från utländsk media. Bland annat filmteam från Tyskland, men även från USA, Holland och Frankrike, säger Karolina.
De mest involverade turas om att vara på plats två-tre veckor åt gången. Att de saknar koppling till bygden tycker de inte är något negativt.
– Alla måste ta ansvar för klimatet, den biologiska mångfalden och hur urfolk behandlas, säger Lan som liksom Karolina tycker att Sveaskogs sätt och hastighet att avverka går tvärs emot detta.
De upplever att de i huvudsak har stöd från lokalbefolkningen. Hur länge de stannar beror på vad som händer och Sveaskogs agerande.
Vad gör ni om en avverkning startas?
– Då försöker vi stoppa den, säger Lan.