Anmälan till länsstyrelsen gjordes efter att den person som utsetts till god man entledigades av överförmyndaren, dock utan att den som blev fråntagen uppdraget fått ge sin syn på saken. Någon motivering till bytet av god man gavs inte heller.
Upprinnelsen till bytet, enligt anmälaren, var de meningsskiljaktigheter som fanns mellan syskonen om vad man skulle göra med den fastighet som en dement åldring ägde.
Länsstyrelsen granskning av överförmyndarens akt visade att åldringen fått stå för kostnaderna för fastigheten, trots att hon inte kunde bo där. "Det betyder att huvudmannens tillgångar inte i första hand används för hennes uppehälle och nytt i övrigt".
Länsstyrelsen uppmärksammade överförmyndaren på bristerna i handläggningen. Av svaret till länsstyrelsen framgår att överförmyndaren inte tänkte agera eftersom syskonen till slut borde inte att en långdragen tvist påverkar arvet.
"Överförmyndaren borde ha verkat aktivt för en försäljning av fastigheten särskilt då huvudmannen inte kunde nyttja fastigheten samtidigt som hon betalade höga kostnader för driften. Överförmyndaren borde ha förordat en tillfällig god man som skulle utreda om fastigheten skulle säljas eller hyras ut".
Länsstyrelsen slår därför fast att överförmyndarens passivitet medfört skada för huvudmannen – varför kritiken anses som allvarlig.
Efter att ärendet nått länsstyrelsen har åldringen avlidit. Hovrätten har även tagit beslut om att entlediga överförmyndaren, som klagomålet avser.