På scenen bjuder livebandet Carisma upp till dans.
– Visst har man längtat, säger en av bussresenärerna, samtidigt som hon och de andra försvinner med raska steg uppför en backe.
Kosan styrs till samlingslokalen i Jarhois, fyra mil utanför Pajala. Här inne pågår danspremiären för den omkring 35:e upplagan av Römppäviikko – Tornedalens alldeles egna mix av skogsrave, kultur, festival och dansbandsvecka.
I det färgade ljuset på scenen bjuder livebandet Carisma upp till ännu en dans, och snabbt förvandlas den furupanelade byagården till rena danspalatset.
– Tänk att det kan vara så här en onsdagskväll, säger Ulla Fagervall, 70, från Luleå lyriskt något senare.
Hon berättar att hon har varit med på Römppäviikko under alla år utom ett sedan starten 1987. Nu anar hon ett stigande intresse. Om det beror på att gruvan blåst nytt liv i bygden eller om folk bara tröttnat på att sitta hemma har hon ingen aning om:
– Det kanske har väckts upp efter pandemin.
Åker runt på danser i hela Sverige, Norge och Finland gör 72-årige Ebbe Strömbäck från Gällivare. Här svirar han med Janete Henriksson.
Den här kvällen har mer än 80 personer lockats. Däribland 72-årige Ebbe Strömbäck, en tidigare lokförare från Gällivare som enligt egen utsago numera ägnar sig åt just – dans.
– Jag åker runt i hela Finland, Norge och Sverige och håller även i danskurser. Förra året var jag iväg 180 dagar, säger Ebbe.
Enligt hans expertutlåtande står sig aftonens arrangemang mycket väl. De dansanta besökarna är främst från bygden, men precis som Ebbe finns det också de som har åkt längre.
Medelåldern är en bra bit över trettio, antagligen över femtio och sextio också. Men glädjen och konditionen som sprakar på dansgolvet skulle kunna knocka vilken tonårig aerobicinstruktör som helst.
– Det roligaste är just att dansa och att träffa folk, säger Ebbe leende.
I dansvimlet på Römppäviikko syntes bland andra Irene Fagervall, 75, och Tea-Maria Rantatalo, 74.
De första att skriva under på det är vännerna Tea-Maria Rantatalo, 74 och Irene Fagervall, 75, förr om åren värdinnor på Römppä-bussen och aktiva i den dåvarande festkommittén.
Medan de svalkar sig ute på bron berättar de hur det hela startade som en del av 400-årsfirandet av Pajalas första kända bosättning, hur danser arrangerades till långt utåt nätterna i varenda by– och om den enorma uppmärksamhet som de organiserade bussturerna med framför allt ryska singelkvinnor väckte.
– Det ledde faktiskt till flera långvariga relationer. Men journalisterna som kom var även intresserade av den tornedalska kulturen. En fotograf från ett italienskt filmteam ville till exempel absolut filma inifrån Römppä-bastun. Plötsligt satte han sig på kaminen. Så han blev brännmärkt i baken, säger Irene skrattande.
Römppä-bussen är åter på rull, vilket som synes väcker glädje.
Idag står Visit Pajala bakom evenemanget. Det har inneburit att den festliga och kulturella dansveckan fått lite mer familjestuk. Vid invigningen i måndags bjöd till exempel kulturskolan på underhållning, medan en namngivningsceremoni för en av ridklubbens hästar stod på programmet på tisdagen. Till på onsdagskvällen planerades ytterligare en dans, då i Erkheikki. En kombinerad pubkväll och näringslivsgala hålls på fredag i Junosuando. Och på lördag: finaldans i Tärendö.
Vad är förklaringen till att Römppäviikko ännu lever kvar?
Tea-Maria Rantatalo behöver inte fundera särskilt länge:
– Det är något speciellt med oss tornedalingar. Vi tycker om att ha roligt tillsammans och det behöver inte vara så märkvärdigt, säger hon.
Sedan bär det av ut i dansvimlet igen.