Vad har vi att vänta oss i Pajala 2011? Kanske är svårt att förutspå, men klart är att det kommer bli en omtumlande framtid för mig och övriga Pajalabor. Gruvan kommer förändra allting, ja hela strukturen i samhället. Vi kommer gå från en 50-årig nergång till tillväxt.
De flesta av oss är födda i denna nergång och i mångt och mycket präglade därefter. Jag minns än i dag från skoltiden när en kompis fick frågan vad han skulle bli när han blir stor: "Nå, arbetslös" löd svaret. Det var ett av alternativen till att flytta. Vi har också sett hela byar dö ut under resans gång.
Nu stundar nya tider och från att ha varit med om utflyttning så kommer det bli inflyttning. Vi kommer få se hus byggas, det kommer vara kö hos hantverkare, kanske på affären, biltrafiken kommer öka och vi kommer se platsannonser.
Vi måste vara beredda...
Samtidigt som det kommer bli ett lyft kommer det också dyka upp problem.
Nya människor ska finna sig tillrätta. Det kan bli ungdomsproblem, med mera. Till en början kommer många människor bo i baracker, sedan blir det inflyttning när det blir för jobbigt att pendla.
Det lär, trots allt, dröja innan vi får det första trafikljuset i Pajala - vi har ju inte ens en rondell. Men det är heller ingenting jag längtar efter.
Skillnaden mot exempelvis Kiruna är att vi människor finns här före gruvan och det är någonting jag beaktar i den pjäs jag jobbar på och som ska ha premiär i sommar. Tillsammans då med Tornedalsteatern. Det är roligt att som människa och författare få bo här i Pajala som nu känns som ett Klondyke. Vi får dock inte vara naiva, men som sagt; det positiva kommer ändå väga över.
Jag är också glad över att ha åkt skidor runt hela Tapulivuoma på vårskaren i april 2010. Jag tänkte att det ska jag göra innan gruvbrytningen börjar. Det är ett sätt för mig att göra det konkret.
För egen del ser jag mycket fram emot att åka mitt tionde Vasalopp och därmed få en bronsmedalj. Det känns stort med tionde gången och jag har en smula avundsjukt sett på dessa medaljer som andra fått. Jag brukar hinna få ihop tusen kilometer före varje lopp. Min bästa tid ligger på 5.55 men nu brukar jag ligga på runt 6.10 till 6.15. Mycket beror förstås på föret.
Jag hoppas också att vi lyckas locka publiken till pjäsen som har premiär någon gång i sommar. Som handlar om det nya Pajala som vi egentligen vet ganska lite om än så länge. Spännande blir det i all fall.
Mikael Niemi