- Det kändes inte riktigt bra på ett sätt, med allt julstök i Sverige. Men ser hur folk är hysteriska och springer över varandra för att hitta grejor, säger Jan-Erik Micko, som landade i Pajala på Luciadagen.
Han tar emot hemma i köket i den centralt belägna lägenheten. Katten Carmen myser i famnen.
För knappt ett år sedan åkte Jan-Erik Micko i Röda korsets regi till Sri Lanka för att hjälpa till efter tsunamikatastrofen. Bara några månader efter hemkomsten var det dags att rycka ut igen. Den här gången på helt andra villkor.
?Som en soptipp?
- Det går inte att jämföra. Efter tsunamin syntes ingen bråte alls. Allt var bortspolat. Det här var som att komma till en soptipp. Det låg kläder överallt och det fanns inte ett helt hus i hela samhället, berättar Micko.Liksom vid flera tidigare Röda korsetuppdrag var Mickos uppgift att hjälpa till med vattenförsörjningen. Med ett team på två österrikare och tre svenskar åkte han till staden Balakot, ungefär 20 mil norr om Islamabad.
- Det hade varit en semesterort för pakistanierna. Nu fanns ingenting kvar. Elnätet, telenätet - allt var utslaget, säger Jan-Erik Micko.
Tjocka 25 milimeters armeringsjärn var som avklippta och under raserade skolor låg hundratals barn begravda. Uppåt 100 000 människor befaras ha omkommit i det bergiga området.
Uppskattat arbete
- De hittade lik hela tiden under massorna, berättar Micko.Från floden som rinner genom staden pumpade teamet upp vatten till stora tankar som de byggt upp. Efter klorering och provtagningar leddes vattnet sedan till tappställen runt om i samhället. På så sätt levereras fortfarande omkring 250 000 liter rent vatten varje dygn till människorna i området. Trots problem med språket märkte Jan-Erik Micko att arbetet uppskattades mycket av lokalbefolkningen.
- De var helt förtjusta. De gick ner på knä och tog tag i våra händer, säger han.
Efter två veckor, när allting hade kommit igång, minskade magsjukdomarna i området markant.
Minusgrader
När jordbävningen inträffade var vintern på väg. Enligt Jan-Erik Micko kunde det vara minusgrader på nätterna. Tälten som skickats dit var anpassade för vinterklimat. Ett annat problem var kläderna.- När vi kom såg vi kläder som var skyfflade åt sidan av vägen, mil efter mil, berättar Micko.
Plaggen hade kommit från större städer och gick emot seden för den strikt shiamuslimska befolkningen.
- Det enda de tog reda på var en del tröjor och vissa jackor. Militären kom och rensade bort resten. Enorma balar med kläder brändes upp, säger Jan-Erik Micko.
Efterskalv
Det mest nedslående tyckte Micko var att se barnen som drällde omkring eftersom skolorna inte fungerade. Två skolor kom igång under tiden han var där men mycket arbete återstår.Hela tiden fanns oron för efterskalv. Jan-Erik Micko berättar att marken skakade mest hela tiden och en natt väcktes han av ett skalv som mätte 6,4 på richterskalan.
- När man satt på flygplanet och det hade lyft från fältet så pustade man ut, säger hjälparbetaren och slår på kranen för att sätta på en kanna kaffe.