Efter Northland Resources konkurs har konkursboets plan varit att hitta en lösning för fortsatt drift. Men en sådan lösning har inte hittats. I februari kunde NSD berätta att konkursboet istället inledde processen med en efterbehandling av gruvområdet. Alltså en avslutningsprocess där området återställs. Den planen ligger fortfarande fast.
– Ingenting är omedelbart på gång i försäljningshänseende, säger Hans Andersson, konkursförvaltare på Kaidings advokatbyrå.
I nuläget äger bolaget Abecede det som finns ovanför marken – det vill säga infrastrukturen. Konkursboet äger gruvans tillstånd. Abecede har i första hand önskat ett samarbete med LKAB och i andra hand sälja verksamheten till en ägare som vill verka för en fortsatt drift, enligt Andersson. När förhandlingarna om ett samarbete med LKAB gick i kras i början av året flaggade bolaget för att sälja bort utrustningen de köpt.
Men utrustningen står kvar. Samtidigt blöder konkursboets ekonomi för varje månad som går. Att hålla gruvområdet redo för produktion kostar 3,1 miljoner per månad. Därför har konkursförvaltaren förberett sig för det värsta genom att begära den ekonomiska säkerheten på knappt 30 miljoner. Det är pengar som har avsatts av Northland för att efterbehandla området. Länsstyrelsen kan komma med ett beslut nästa vecka. Pengarna ska bland annat gå till att ta fram en uppdaterad plan för hur gruvan och området kan stängas på ett miljösäkert sätt.
– I dag finns ju en avslutnings- och efterbehandlingsplan. Men den är inte reviderad på så sätt att den beskriver hur man hanterar frågorna utifrån nuläget. De här planerna har tagit sikte på en framtid om ett antal år. Så det är inte särskilt detaljerat får man väl säga, säger David Berggård, miljöinspektör på Länsstyrelsen.
Sammantaget ser det mörkt ut för gruvans framtid. Men det finns fortfarande ett hopp om att övervintra verksamheten i väntan på ett högre järnmalmspris. Det kräver att någon är villig att ta den ekonomiska risken.
En avgörande pjäs är gruvans livsviktiga anrikningsverk. Enligt Andersson har Abecede en vilja att låta det stå kvar. Men kostnadsbilden är avgörande.
– Deras grundinställning var att köpa för att rädda en bra och viktig verksamhet i Pajala. Den finns ju kvar. De är villiga att diskutera olika scenarion. Men det måste ju vara kommersiellt gångbart. De har möjligheten att avyttra sakerna. Men min uppfattning är att om man hittar en lösning där de kan få en rimlig kostnadsnivå och ligga kvar med de tillgångarna som de har förvärvat så kan de vara beredda att diskutera det.
Om gruvan går in i en efterbehandlingsfas betyder det inte att verksamheten är dödsdömd för all framtid, menar Hans Anderson. Han nämner LKAB:s gruva i Svappavaara som ett exempel.
– Övervintringsmöjligheten är egentligen mest kopplad till om anrikningsverket blir kvar på plats eller inte. Att efterbehandla innebär att man stänger ned gruvområdet och gruvhålet på ett mer beständigt sätt. Det innebär i och för sig att startsträckan, om någon i framtiden skulle vilja starta en aktiv verksamhet, blir längre och den kan bli mer kostsam. Men det är ingenting som omöjliggör en start i verksamhet.