Kaunis Iron kör idag 90 tons malmtransporter dygnet runt, året om för att frakta sina produkter till Svappavaara där det omlastas till tåg. Kaunis Iron har har uttalat en förhoppning om järnväg till Pajala, men det är både kostsamt och en långdragen process. De tunga transportera släpper, enligt gruvbolagets egna uträkning, ut cirka 15 000 ton koldioxid årligen. Men de stora dieselutsläppen är inte förenliga med högt ställda klimatmål i samhället. Därför ser gruvan över olika alternativ och ett sådant är alltså en elväg.
– Planen är att under hösten genomdriva en förstudie för att titta på möjligheterna och vad man kan hitta på med den här vägsträckan vad gäller elektrifiering, säger Andreas Lantto, logistikchef vid Kaunis Iron.
I projektet som leds av Energikontoret i Luleå ingår Vattenfall, Trafikverket, Volvo lastvagnar, Wist Last och buss, Region Norrbotten och Norrbottens kommuner samt Energimyndigheten.
– Det är en ganska stor konstellation och känns jätteroligt att vi hittat den här samarbetsformen. Det blir ett jättespännande projekt.
Även projektledare från den 12 kilometer långa elväg som byggts i Gävle har varit upp och informerat. Projektet är i sin linda, men för Kaunis Iron finns vissa saker att ta höjd för redan nu.
– Vi vill hitta en lösning att när vi byter till nästa generations fordon redan nu har något enstaka fordon som är förberett för elektrifiering.
Kortsiktigt handlar det om att rita upp en plan, men på långsikt är alltså visionen att diesellastbilar ska ersättas med eldrivna motsvarigheter.
– Den här vägen är lämplig av flera olika skäl, dels är det samma fordon som kör samma sträcka fram och tillbaka år ut och år in. En vanlig lastbilstransport kör från punkt A till punkt B, C och D, säger Andreas Lantto.
Att det rör sig om 90 ton tunga transporter som trafikerar vägen är också en orsak.
– Sedan är det ju det arktiska klimatet. Skulle det bli verklighet med en teststräcka så är vi, vad jag förstår, först ut med elväg i arktisk miljö.
Men kallt klimat erbjuder en del utmaningar.
– Det gäller att få tekniken att funka när det är kallt, snöigt och blött. Men vi kommer troligen att besöka teststräckan i Gävle och dryfta deras erfarenheter och problemställningar.
Ett flertal projekt med elektrifiering av vägsträckor pågår runt om i världen och har konstruerats på olika sätt.
– Det är också en sak som förstudien ska utröna. Ska vi gå på kontaktledning i luft eller en skena eller kontaktledning i marken?
Finns det bäring att bygga en teststräcka så finns det möjlighet att gå vidare. I synnerhet förbifarterna som planeras i Masugnsbyn och Vittangi kan vara potentiella teststräckor.
– Sen blir det ju förmodligen någon typ av hybridlösning där man laddar i uppförsbackar där det går tungt och sedan har man inte ledning i luften i utförsbackar. Det gäller att nyttja geografin.
En fullständigt elektrifierad elväg mellan Kaunisvaara och Svappavaara skulle eliminera de 15 000 ton koldioxid som släppts ut av transporterna årligen.
– Framtidsvisionen är att vi hittar en helt fossifri lösning. För ska vi få så mycket nyttolast som möjligt med oss då kan vi inte ha både en dieselmotor och ett batteripack i bilen. Så det bästa vore att gå helt för el.
– Men det är en vision som sagt, det ska bli spännande att se. Det finns ett stort intresse från olika håll.
Fotnot: Förra veckan beviljade Trafikverket en förlängd dispens för Malmtransport i Norr, Kaunis Irons logistikbolag, att framföra 90 tons lastbilar längs E45, väg 395 och väg 99. Men eftersom det första verksamhetsåret kantats av trafikolyckor, varav två med dödlig utgång, så skärper Trafikverket kraven på trafiksäkerhet mot gruvbolaget.