Nya huset ligger i det som Karin Nygård kallar ”Lilla Sahavaaara ”för att husen inte är så många och står glest”.
Gruvan ger och gruvan tar. Det gäller i högsta grad den lilla byn Sahavaara, tre mil utanför centrala Pajala. Här planerar Kaunis Iron att starta upp ett av två nya dagbrott för järnmalm, fem kilometer från den befintliga gruvan i Tapuli. Det innebär att boende i byns västra del måste bort. Däribland äkta makarna Karin och Sören Nygård. Faktum är att paret redan i somras tog sitt pick och pack och flyttade från Sörens föräldragård som byggdes 1937 och har varit deras hem sedan 1988. Och in i ett ”nytt” hus, 2,5 kilometer från centralorten.
– Jag tycker att det har fungerat bra. Mitt hem är vars min gubbe är. Men frågar du honom tycker nog inte han att det är lika enkelt, säger Karin i bilen på väg till det gamla stället som köpts av gruvföretaget.
Hon berättar att hon nu har börjat spela boule och anmält sig till PRO:s handarbetsgrupp:
– Medan man måste ta bilen blev det aldrig av.
Närheten till mataffären ser hon som en annan fördel:
– Jag är gammal pajalabo. Så för mig är det lite som att komma hem.
Väl framme i Sahavaara vinkar Karin ivrigt när före detta grannen Martin dyker upp med traktorn. Lite mer dämpat konstaterar hon att den ”egna” infarten är oskottad.
– Granen som står där fungerade som hela byns julgran. Och här, i den lilla stugan, bodde vi med våra tre barn när vi 1987 flyttat hit från Kiruna och Sören renoverade huset, säger Karin medan hon visar runt.
”Jag är ja-sägare och min gubbe är nej-sägare”, säger Karin Nygård om hennes och maken Sörens flytt ifrån den gamla hemgården i byn Sahavaara där en gruva nu planeras bakom bastun.
Hon tillägger att det då bodde 124 personer i byn. Och att här förutom de äldre, timrade husen från i huvudsak 1920–40-talen fanns förskola, skola och en levande idrottsförening. I dag har utflyttning och en minskande befolkning lett till ett 30-tal invånare. Av dem måste ytterligare sex personer flytta på sig om gruvan blir av. För det krävs att även Mark- och miljööverdomstolen säger ja till det utökade gruvtillstånd som Kaunis Iron fick i december 2022 i en dom från Mark- och Miljödomstolen. Men som överklagats av bland annat Finlands fiskemyndighet NTM-centralen i Lappland och Gabná sameby, vars sommarbetesmarker berörs.
Planerna på en gruva i Sahavaara föddes redan på 1960-talet då en första prospektering gjordes.
Redan nu har dock en rad förberedande investeringar gjorts. Däribland en utbyggnad av processen i anrikningsverket. Går resten i lås bryts en ny väg från det befintliga gruvområdet till Sahavaara, delvis genom Kokkovuoma våtmark där en rad hotade växt- och fågelarter har sin livsmiljö i dag. Gruvan beräknas fullt utbyggd bli 2 kilometer lång, 770 meter bred och 400 meter djup och omfatta västra sluttningen av berget med samma namn som byn, ett låglänt område med skog samt myren Ahvenvuoma – arealer som avvattnas av vattendraget Kaunisjoki vars vatten i sin tur rinner ut i lax- och vildöringsvattnet Torne älvs största biflöde Muonio älv. Hus och fastigheter inom 700 meter från gruvan löses in av gruvbolaget.
Karin konstaterar att den tidigare gårdsplanen är oskottad.
– Gruvstängslet hamnar alldeles bakom bastun och potatislandet. Så vi hade fått bo kvar. Men det kändes inte bra. Jag har skojat och sagt att i så fall hade man fått ha på sig en sådan där röd hjälm när man hämtade potatis, säger Karin muntert.
Då paret erbjöds ersättning av Kaunis Iron så att de kunde köpa och fixa till sitt nuvarande hus i det som Karin kallar ”Lilla Sahavaaara (”för att husen inte är så många och står glest”) slog de därför till. Natten mot den 31 juli sov de över för första gången.
Den nya gruvan i Sahavaara innebär att boende i byns västra del måste bort.
Känslan att vara tillbaka i byn?
– Det känns ju vemodigt. Men på samma sätt bra. Vi har gjort valet att flytta. Fördelar är att det är mer folk i Pajala. Det här är ju slut. Grannar försvinner, säger Karin.
Åter i den nya bostaden, över en kopp kaffe, säger maken Sören att planerna på en gruva i Sahavaara varit kända ända sedan en första prospektering gjordes på 1960-talet. Men att det ändå inte varit något han tänkt på:
– Man trodde att man skulle bo där för evigt.
Med gruvan i Sahavaara i drift beräknas årsproduktionen av malmslig öka från nuvarande 2,2 miljoner ton till 3,2 miljoner ton, och gruvverksamheten förlängas med cirka 15 år utifrån dagens planering. Ett 90 tons lastbilsekipage med malm bedöms då avgå var 10:e minut istället för som nu var 15:e minut. En tredje gruva i Palotieva planeras på sikt tas i drift och brytas parallellt med Sahavaara.
Karin ser förändringarna som livets gång:
– Det är bra att det finns jobb åt folk. Våra ungdomar får jobb. Det får man offra.