"Det stora lingonlandets sjö." Att översätta namnet till svenska blir ren och skär poesi.
Många av er läsare har säkert någon gång dundrat förbi skylten med det långa namnet på väg norrut på den västra sidan av Kalix älv. Utan att stanna till för ett besök.
Det här är en av ett stort antal byar i Norrbotten som är placerade vid vägs ände. Den här veckan har vi besökt några av dem.
Som mest bodde ett 50-tal personer i Iso Puolamaajärvi. Den sista personen med adress i byn gick bort i vintras.
Men om vi backar tillbaka tiden till början av 1950-talet. Då handlade det om helt andra förutsättningar för invånarna.
Det berättar Eyvind Eriksson, 81, som är uppfödd i den lilla byn några mil söder om Tärendö.
– Vägen kom ju hit först 1953. Det här var verkligen väglöst land. Här var man tvungen att använda benen, säger Eyvind Eriksson och ler.
Det här innebar väldigt speciella förutsättningarna under skolgången.
– När vi gick i skolan var vi tvungen att "knalla" ner till älven, det är fem kilometer dit. Där fick vi hojta så att de hämtade över oss med båt.
Båten kom från den lilla byn Limingoån på andra sidan av Kalix älv. Och skolan, den fanns i Teurajärvi.
– Vi bodde i arbetsstugan på veckorna, säger Eyvind Eriksson.
Först i byn var en man vid namn Erik Nilsson, Eyvind Erikssons farfars far, som tillsammans med två bröder sökt sig norrut från Jokk en bit in på 1800-talet.
Bröderna bosatte sig i byn Narken, mindre än en mil norrut fågelvägen. Men Erik Nilsson satte ner sina bopålar på den plats där Evind Eriksson i dag har sitt sommarställe.
I Iso Puolamaajärvi levde man av det skogen och jordbruken gav. Ville man besöka bekanta i byarna i trakten, då var det promenader som gällde.
– Nästan alla andra byar hade cykelstig. Hit blev det aldrig någon, säger Eyvind Eriksson.
En tydlig språkgräns gick också i Iso Poulamaajärvi, berättar Jan-Erik Eriksson.
– Här pratade man bara bondska när jag var barn.
För många år sedan tömdes sjön på vatten för att ge plats för åkermark, precis som i andra byar i trakten.
1966 togs beslut om att dämma upp utflödet vilket medförde att Iso Puolamaajärvi återigen blev just en sjö.
I dag finns det möjligheter att få riktigt grov gädda att nappa. Genom åren har exemplar på över 20 kilo fångats.
Det har gett eko hela vägen till Frankrike.
Men det är givetvis en helt annan historia.