Ilskan växer i Långheden

John Lampa, 79, hittade sin vän och granne Ivar Elimä, 76, död i snön tidigt i torsdags morse. Ivar hade bara träningsbyxor och en tunn långärmad tröja på sig. <br /><br />Med träskor på fötterna hade 76-åringen gått omkring i djupsnön på John Lampas tomt, spåren finns fortfarande kvar i en halvcirkel. Sedan har Ivar oförklarligt rasat ihop framför sin sparkstötting.<br /><br /><h3>Tre begravningar</h3>- Jag såg att det låg något på gården när jag skulle sätta på kaffe vid 5-tiden. Genom fönstret uppfattade jag inte vad det var, när jag kom ut såg jag att det var Ivar som låg där, berättar John Lampa.<br /><br />Det har varit mycket sorg och smärta för John Lampa den senaste tiden. Förutom förra veckans tragiska händelse har 79-åringen varit på tre begravningar i vinter. Men att hitta sin vän död i snön är nog det som etsat sig fast allra mest i hans minne.<br /><br /><h3>Sömnsvårigheter</h3>- Vi har jobbat ihop i skogen och med flottningen. Ivar var en snäll och redig människa. De sista veckorna märkte jag att han var virrig då och då, men emellanåt var han ganska klar, säger John Lampa.<br /><br />Det var inte första gången som Ivar Elimä var ute och gick mitt i natten. Sjukdomen gjorde att han inte sov så bra och han hade svårt för att skilja natt från dag. <br /><br />- För ungefär en och en halv månad sedan hörde jag att handtaget till ytterdörren rörde sig. Det var mörkt ute och när jag öppnade stod Ivar där. Han var alldeles snöig, jag vet inte om han hade ramlat eller om det bara snöat på honom, säger John.<br /><br />Förutom John Lampas och Ivars hus finns det en tredje bostad på samma område. Där bor Ivars syster Jenny Lampa. Hennes sorg efter sin döde bror har börjat övergå i ilska.<br /><br /><h3>?Irrade omkring?</h3>- Ivar började bli sjuk för fyra år sedan, sedan blev han bara sämre och sämre. Han såg gubbar överallt som han lagade mat och bäddade åt. För det mesta irrade han omkring i sitt eget hus. Men i onsdags, när han hade varit borta på vårdcentralen en vecka, så skulle han väl hälsa på grannen, säger hon.<br /><br />När det knackade på dörren tidigt i torsdags morse visste Jenny Lampa direkt vad det var som hade hänt.<br /><br />- Han var så dålig när han kom hem från vårdcentralen. Men hemtjänsten har inte tid att sitta och prata med en dement människa, vi tycker att det har gått för långt. Hemtjänsten klädde aldrig av honom, han sov i samma kläder en hel vecka innan de duschade honom, berättar Jenny Lampa.<br /><br /><h3>?Han frös ihjäl?</h3>Även när Ivar skulle få medicin på kvällen och frukost på morgonen var hemtjänstens personal stressad. <br /><br />- Hade de ens tid att se om han svalde tabletten? En gång när de inte hann diska och sa det till Ivar, svarade han något i stil med ?men låt det vara sista gången?. Då var han plötsligt ganska klar, demens är den värsta sjukdom som kan drabba en människa.<br /><br />När hon fick dödsbudet tänkte hon först inte gå och titta på sin bror, men ändrade sig innan han fördes iväg av ambulansen.<br /><br />- Min bror frös ihjäl eftersom han inte fick den vård han behövde. Det kändes värre att se Ivar än att se min karl när han dog - han fick i alla fall vård.<br /><br />

Ilskan växer i Långheden

Sorgen har börjat övergå till ilska i Långheden efter Ivar Elimäs död förra veckan. 76-åringen, som var demenssjuk, hittades i snön bara några timmar efter att han kom hem från vårdcentralen.- Vi har gråtit så mycket att vi inte orkar mer, berättar systern Jenny Lampa.